Det är svårt eftersom det är en så ojämn serie som precis när bitarna börjar falla någotsånär på plats och det hela blir något som kan liknas vid begripligt, slutar och i princip inte lämnar några som helst svar.
Ett exempel: Peter Rumancek, spelad av Landon Liboiron, berättar för sin mamma och sin kusin att Bill Skarsgårds karaktär,
Roman Godfrey, är en upir. Både mamman och kusinen tappar andan av häpnad och ser förskräckta ut, vilket ju självklart gör en nyfiken. Men den där nyfikenheten ebbar ut i något slags antiklimax eftersom man aldrig får en ordentlig förklaring på vad en upir faktiskt är.
Visst, man får något slags hint i det sista avsnittet och tidigt i serien inser man att Roman Godfrey kan få folk att göra vad han vill genom att se dem djupt i ögonen och säga vad han vill att de ska göra och det kopplar man enkelt samman med att han är en så kallad upir. Men under seriens gång blir allt bara konstigare, sidospåren för många och bikaraktärerna för detaljerade och otydliga på samma gång, så att räta ut de inledande frågetecknen glöms bort.
Den är heller inte tillräckligt flummig för att man bara ska köpa alla konstigheter rakt av, som i till exempel Twin Peaks, utan bygger upp för ett spektakulärt slut, där alla svar ska komma. Vilket de som sagt inte gör.
Att väcka så många frågor i en serie och sedan inte ge ordentliga svar på dem, är inte okej. Särskilt inte om det är oklart om det blir en andra säsong eller inte.
Det känns lite som att upphovsmakarna helt plötsligt kommit på att ”shit, det där vi tog upp i början på ett väldigt mystiskt sätt har vi inte riktigt förklarat” och gör ett försök att knyta ihop säcken i slutet men inte riktigt lyckas.
Visst, Hemlock Grove är en välproducerad och absolut sevärd serie, men ha i åtanke att den där tillfredsställelsen som brukar infinna sig när den sista gåtan är löst aldrig kommer.
Hemlock Grove är riktigt spännande medan man tittar, men allt faller på att man – när allt är över – står kvar där med alla sina obesvarade frågor.