Serenades bygger vackra luftslott

Det skulle ha kunnat bli de stora egonas kamp. Två frontmän, två artister vana vid att ostört kunna glänsa i strålkastarljuset. Men åren i Shout Out Louds respektive Laakso har gett Adam Olenius och Markus Krunegård den erfarenhet som behövs för att minimera friktionen i det gemensamma projektet Serenades.
– Vi hade ett dogma som vi jobbade efter från början. Sjunga samtidigt hela tiden, dels för att det blir som en ny röst och låter bra, dels för att man slipper krockarna mellan egona om vem som hörs mest, säger Markus Krunegård.

Första gången de sågs var 2004, när Shout Out Louds spelade på en liten klubb i Stockholm. Krunegård stod i publiken och avfärdade spelningen med att det ”lät för mycket som The Strokes”.
– Jag var nog avundsjuk. Redan där väcktes något frö om att det skulle kunna vara något.

Via möten på indieklubben Ugglan och allsångsövningar på Debaser blev de vänner och började umgås även utanför scenen.

I stället för att dricka öl tillsammans började de spela ihop och snart också göra egen musik. Först smögs låten Birds ut, sedan kom ep:n med samma namn.
– Vi har tagit det väldigt lugnt, utan att ha press på oss. Vi har kunnat göra exakt det vi har velat göra. Själva meningen med Serenades var att förverkliga alla idéer vi någonsin haft, som vi annars inte har haft plats eller tid med, säger Adam Olenius.

Nu finns alla idéerna paketerade i skivan Criminal heaven, en soldränkt dagdröm fylld av romantiska och avslappnade låtar. Västkustrock, säger vissa förståsigpåare, men duon själva menar att de varit lika influerade av hiphop och r’n’b.
– Vi ville att det skulle vara lättsamt och fint, vi har velat ta fram våra bästa sidor, säger Adam Olenius.

Tre konserter har de gjort tillsammans under sommaren, den 26 augusti står Serenades på scenen på Popaganda i Stockholm och i höst väntar en stor turné. Några tidsgränser för hur länge projektet ska pågå vill de inte sätta - ”tills det är klart”, konstaterar de.
– Det är skönt att vara två. Då kan man dela på skräcken och lyfta upp varandra, säger Markus Krunegård.