"Sentimentalitet är plastkänslor"
KRÖNIKA. Att jag långtifrån är den enda som sett filmen "The Queen" vet jag givetvis, men jag undrar hur många vi är som verkligen identifierat oss med drottningen?
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Och även om jag tycker den olycka Nicke Lignell råkade ut för var djupt beklaglig så har jag inget behov av att läsa om hans hustrus eller hans mors reaktioner. Framför allt identifierar jag mig med drottningens inställning till sorg, hennes bestämda uppfattning att sorg hör privatlivet till. Offentlig sorg, kollektiv sorg av det slag som rådde både i England och på annat håll efter prinsessan Dianas död är ingenting annat än sentimentalitet. Det vet den som sörjt på allvar, till exempel holländaren P F Thomese som miste ett litet barn och skrev boken "Skuggbarn". "Sentimentaliteten, skriver han, "förminskar och omhuldar lidandet tills det blir något man kan hantera. /—-/ Scenerna är ofta spektakulära men i slutändan håller det sentimentala hjärtat ihop det hela snyggt och prydligt. Sorgen förblir alltid överskådlig. Det är gratis lidande. / - - -/ Den som gråter vet hela tiden vad den gör. / - - -/ Den som gråter försöker påverka sin omgivning. Sentimentalitet är självmedlidande. Det är att lida för sig själv utan att behöva genomgå lidandet. Med det sentimentala förhållningssättet ser man sig ju som 'någon', som någon annan. Någon i vilken man känner igen sig som i en filmstjärna, alltså som någon som ser bra ut."
Sentimentalitet är plastkänslor och det är inte utan att all sentimentalitet i samtiden kan få en att längta efter en person som den pappa den svenske tidningsmannen Bertil Torekull beskriver i sin självbiografiska lilla bok "Det emaljerade hjärtat". Pappan var inte de stora ordens man utan ingenjör och när han var döende sammanställde han följande lilla PM inför sin hustrus besök:
1. Betala Bodil 116: -
2. Glöm ej villaförsäkringen.
3. Foto hit av barnen och dig!
4. Vid propp i avloppet. Spola rikligt.
På baksidan av den lilla lappen är det mamman som skrivit: "Du brukar vara stark, sa han och kysste mig ömt. Onsdagen den 18/9 var hans levnads dag fullbordad." Därefter följer bara moderns initial, ett E.
Denna pappa hade förövrigt ägnat sitt liv åt emaljering. Han tyckte det var mycket tungt när emaljen trängdes undan av plasten.