Det finns få genrer som det släpps lika mycket misslyckade pinsamheter i som humoristisk visa med texten i fokus. Det handlar om att något som verkar enkelt när artister som Cornelis Vreeswijk och Lars Demian gör det egentligen kräver en stor språkbegåvning. Det har Ola Laurell. Och en helt utflippad fantasi. När debutalbumet träffar rätt, som i visan om knarkaren som kommer till en skolklass och bara berättar om bra erfarenheter av droger, blir det sensationellt roligt.
Bästa spår: Knarkaren.