Sensation när första kvinnan disputerade i medicin
KRÖNIKA. "Det skulle dröja ytterligare 148 år tills nästa kvinna promoverades till medicine doktor. Det skedde också i Halle, 1901", skriver Folke Freund om Dorothea Christiane Erxleben.
Folke Freund
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Redan 1740 hade hon - dotter till Quedlinburgläkaren Christian Polykarp Leporin - ansökt hos kungen av Preußen att få bli examinerad i medicin. Men först fjorton år senare gav Fredrik II henne dispens på grundval av ett utlåtande från medicinska fakulteten att offentligt försvara sin avhandling. På grund av giftermål, graviditet och faderns död hade hon upprepade gånger hindrats från att doktorera. Men när hon beskylldes för kvacksalveri av tre läkare i Quedlinburg, medgavs hon rätten att disputera.
Examen på latin genomgick hon den 5 maj, enligt uppgift med sådan bravur att åhörarna tyckte sig höra "en romarinna tala sitt modersmål". Några dagar senare, den 12 maj 1754, förlänades hon doktorsgraden i medicinska fakultetens hus. Promotionsdiplomet gav henne rätt att kalla sig doktor, vilket dock ännu inte innebar någon legitimation.
Doktorsavhandlingen hade hon skrivit själv - på den tiden alls ingen självklarhet - och utgivit den av trycket ett år senare i en utvidgad version på tyska. Hon utövade sedan sitt yrke med stor framgång till sin död.
Det skulle dröja ytterligare 148 år tills nästa kvinna promoverades till medicine doktor. Det skedde också i Halle, 1901, allt enligt den läsvärda, rikt illustrerade utställningskatalogen Spektakel der Macht. Rituale im Alten Europa 800-1800 som utgivits av Kulturhistorisches Museum i Magdeburg.