Selma Lagerlöf - hyllad på flera arenor
När Selma Lagerlöf fick Nobelpriset 1909 firades hon två gånger, dels av den manligt dominerade offentligheten, dels på Kvinnornas fest. Det är symptomatiskt för hur hela hennes författarskap togs emot, skriver Anna Nordlund.
Vid Kvinnornas fest, tre dagar efter den officiella Nobelceremonin, firades Selma Lagerlöf av tusentals yrkeskvinnor och kvinnosakskämpar.
Foto: Scanpix
På Nobelbanketten höll hon ett bejublat tacktal - troligen det mest originella Nobelpristalet genom tiderna - upplagt som en enda lång tacksamhetsskuld till alla dem som hjälpte henne bli författare och då allra främst hennes far.
När Selma Lagerlöf skrev om författarskapets tillblivelse och framgångar utformade hon det gärna - likt Nobelpristalet - som osannolika berättelser, där skapandet framstår som en förärad gåva och inte som en medveten drivkraft. Hon var på så vis medskyldig till att hon kom att framstå som en omedveten sagoförtäljerska.
Privat visade Lagerlöf emellertid alltid stor medvetenhet om att hon var enastående i svensk litteratur och att hon lyckats spränga alla gränser för vad en kvinnlig författare förmodades förmå. Hon betraktade sin karriär som en språngbräda in i en framtid då kvinnor skulle anses helt jämbördiga med män.
Runt Lagerlöf fanns livet igenom en krets av intellektuella kvinnosakskämpar. De gjorde det möjligt för henne att bli författare. Kritiker ur denna krets läste hennes författarskap med intresse och såg också kvinnopolitiska dimensioner i det som inte manliga kritiker såg. Men ingen av dessa kvinnor bjöds till Nobelbanketten. Dit kom bara fruar till viktiga män. Den 13 december kom i stället framgångsrika svenska yrkeskvinnor i tusental till Grand Hôtels nyss färdigställda annex Royal. Då som nu var det på Grand som Nobelpristagarna bodde och till festen leddes Selma Lagerlöf ned av hotellets driftiga vd Wilhelmina Skogh.
Den första kvinnan som fick Nobelpriset i litteratur firades alltså på två polariserade arenor: den officiella och helt manligt dominerande offentliga arenan och den kvinnopolitiska arenan. Firandet på två arenor är symptomatiskt för hur hela Lagerlöfs författarskap togs emot och för hur Lagerlöf arbetade med sin karriär.
I det bejublade Nobelpristalet finns en brygga till talet Selma Lagerlöf höll på Kvinnornas fest: "Tänk på min trogna vän Esselde, som sökte öppna en väg för mig, då ännu ingen annan vågade tro på mig!" Det var Esselde eller Sophie Adlersparre som gett Lagerlöf den ekonomiska möjligheten att skriva färdigt Gösta Berlings saga. Från Esselde går linjen till den svenska kvinnorörelsens förgrundsgestalt - den världsberömda författaren Fredrika Bremer.
På Kvinnornas fest hyllade Selma Lagerlöf Fredrika Bremer som en gång "offrade sitt författaranseende" för att driva fram en opinion för kvinnors rätt till utbildning och oberoende. "Jag är glad att jag visste vad jag offrade och ändå gjorde det" låter Selma Lagerlöf Bremer säga i sin hyllning. Samma direkta offer gjorde Lagerlöf aldrig, och det var hon medveten om. Men den kvinnliga rösträttsrörelsen fick efter Nobelpriset sin viktigaste internationella förespråkare i Nobelpristagaren. Efter rösträttens införande 1919 inträdde hos henne en besvikelse att kvinnor inte använde sin rätt mer offensivt. Då blev också en feministisk appell allt tydligare i hennes verk och kritiken av den patriarkala fadern blev allt öppnare.
Fotnot: På söndag 13 december hålls festdag för Selma Lagerlöf på Nobelmuseet i Stockholm. Där deltar flera Lagerlöfforskare, däribland Anna Nordlund.
Selma Lagerlöfs Nobeltal står att läsa i samlingen Troll och människor. "Mamsell Fredrika" finns i samlingen Osynliga länkar.
Så jobbar vi med nyheter