– Nej, det gör jag inte. Man får ofta frågan: Vad spelar du för musik? Då känns det så snålt att svara ”pop” eller ”rock”, och därför drog jag för många år sedan till med ”gubbqueer”. Vi kände att vi rörde oss mellan olika världar: gubbrocken och queervärlden. Vi befinner oss fortfarande i någon slags skarv, ett gränsland. Vi kan spela på O'Learys i Falun likväl som på Strand i Stockholm.
Är du en politisk artist?
– Ja. Fast på ett subtilt sätt. Jag går inte omkring och skriver folk på näsan. Inga paroller. Men jag har tydliga politiska åsikter som jag står för. Min synvinkel på saker är politisk och det kommer fram i texterna.
Hur stor vikt lägger du vid texterna?
– Väldigt stor. Det är svårare att skriva texter än musik. Ett ord är så direkt och kan bli så klumpigt och fel. Jag är mån om att texterna ska låta bra och ha ett budskap.
Hur tror du att någon som går på en konsert med dig, och inte hört dig förut, upplever musiken?
– Jag tror att det beroende av ens ålder och musikaliska bakgrund. Man hör nog att det finns många influenser från äldre musik. Är man väldigt ung så tycker man kanske att det låter som musiken som ens föräldrar lyssnar på. Men jag tror att vår spelglädje går fram. Vi vill att det ska bli ett möte med publiken, så det hoppas jag att man upplever.
Ni ska snart påbörja en ny skiva. Hur blir den?
– På senaste skivan Try again baby letade vi oss mot ett modernare sound, med enklare och tydligare linjer. Det kommer vi att renodla.