Sci fi-film som inte lever upp till hajpen

Den effektrika science fiction-filmen District 9 hade förmodligen alla förutsättningar för att kunna bli en annorlunda alienfilm väl värd att se. Filmen är en förlängd version av Neill Blomkamps kortfilm Alive in Joburg från 2005 och med ingen mindre än Peter Jackson som producent såg det minst sagt lovande ut. De dokufejkade inslag och handhållna kameror som inleder filmen öppnar för en till synes intressant fortsättning. Men, ju längre in i filmen vi kommer desto banalare blir det.

Människors rädsla för det okända och det man inte förstår är ett genomgående tema i District 9. Filmen antar ett samhällskritiskt perspektiv och speglar ett Johannesburg där spänningarna mellan människor och rymdvarelser leder till en planerad omplacering av rymdvarelserna, som nu funnits på jorden i över 20 års tid. Utomjordingarna hålls isolerade under tuffa förhållanden i ett inhägnat slumområde. Wikus van der Merwe (Sharlto Copley) blir den man som utses till ansvarig för omplaceringen som utförs av organisationen MNU (Multi-National United). Ett plus är att Wikus inte är den hårdkokte självklara hjälten, utan en relativt tam karaktär.

Vad hände egentligen kan man fråga sig, då allt plötsligt föll platt som en pannkaka. Det som började så bra, men som slutade så illa. Den avslutande delen av filmen består mest av icke minnesvärda actionscener och storyn har en tendens att bli fånigare här. Tyvärr skrattar man åt District 9, men inte för att den nödvändigtvis är så rolig. Jag vet, filmen är redan oerhört populär, men behöver jag säga att District 9 inte lever upp till det hajpade ryktet?

Sci fi-film som inte lever upp till hajpen

Den effektrika science fiction-filmen District 9 hade förmodligen alla förutsättningar för att kunna bli en annorlunda alienfilm. Men ju längre tid som går, desto banalare blir den, enligt Emma Dahlin.