– Jag brukar ta en promenad genom staden varje dag. Varje gathörn bär på minnen från de tio år jag bodde här och var student, berättar Hugo Hansén i en paus i regiarbetet.
Det är trångt om tid mellan teaterrepetitionerna i Uppsala av Lars Noréns mörka familjedrama "Natten är dagens mor" och regissörens småbarnspappaliv på Söder i Stockholm. Men Hugo Hansén är full av energi och visar stora scenen där möbler står utställda på en bädd av brungrå teatermylla. Sven Haraldssons scenografi är inspirerad av en sekelskiftesbild på en villabrand där husets möbler ställdes ut på åkern.
Det är andra gången Hugo Hansén regisserar en pjäs av Lars Norén, tidigare har han satt upp "Demoner" på Stockholms stadsteater. "Natten är dagens mor" är en av dramatikerns tidigare pjäser och utspelas i en by på skånska slätten. Dit flyttar en familj för att starta hotell och för att få en omstart i livet.
Pappan i pjäsen är periodare. Han spelas av Gustav Levin och mamman, som gestaltas av Lolo Elwin, har just fått en cancerdiagnos. Äldsta brorsan, som görs av Francisco Sobrado, bär frustration och ilska. Den yngsta är gestaltad av scenskoleeleven Ole Øvre. Den rollfiguren är en känslig kille som påminner en del om Norén själv. Handlingen utspelas under ett dygn när David har födelsedag, han fyller 16 år.
– Det är en berättelse om en grupp människor som inte har gett upp om varandra. Det är så vackert med starka och kärleksfulla band mellan människor och hur de kan kämpa med att försöka få ordning på det som är tilltrasslat, säger Hugo Hansén.
– Hoppas att föreställningen kan ge katharsis, ett själsligt renande för publiken. Att de kanske funderar över strukturerna i denna familj och går hem och kramar sin partner, tacksamma över att riktigt så illa som familjen på scenen har det har i alla fall inte vi.
Han berättar att han har varit i Genarp där pjäsen utspelas för att göra research. Själva hotellet finns faktiskt kvar men är risigt och förfallet, ett monument över ambitioner som gick snett. Hugo Hansén tänker sig att David är Lars Noréns alter ego, så vet vi ju att det var en i familjen som faktiskt blev världskänd författare.
Hugo Hansén låter David vara den som gör återblickar tillbaka på denna speciella dag. Tillsammans med dramaturgen Marie Persson Hedenius har han hittat en egen form för pjästexten. Rollfiguren David får säga några scenanvisningar som en kommentar till skeendena på scenen för att på så sätt uppnå en metanivå för pjäsen.
– Som jag ser det är det en berättelse om att bli till, att skapa sig själv genom att minnas och jag har gått tillbaka till mina egna minnen av tillblivelse i Uppsala på 1990-talet, berättar Hugo Hansén.
– Men det är lite läskigt att vara tillbaka i stan som professionell regissör, att mina Uppsalavänner har läst om mig och kanske fått en orealistisk bild av mina framgångar.
Det har faktiskt gått ganska bra i Hugo Hanséns karriär som regissör. Han hoppade av doktorandstudierna i företagsekonomi efter att ha fått strålande recensioner för en studentteateruppsättning på Gotlands nation av "Fröken Julie". Ytterligare sex större produktioner här i Uppsala - en var Juvenalordens stora spex på Uppsala slott, "Kronan på verket" – regisserade han innan han sökte in på Dramatiska Institutets regilinje och kom in.
– Där jag är uppvuxen på Gotland tog jag inte del av något kulturliv alls. Jag menar att jag fann mig själv som kulturutövare här i Uppsala.
Efter utbildningen fick Hugo Hansén jobb direkt på Stockholms stadsteater och i en bransch där de flesta är projektanställda per pjäs har han varit kvar på samma teater på flerårskontrakt. Men den senaste tiden har han börjat söka sig till andra teatrar och funnit en ny stor lust i att arbeta med musikdramatik. Bland annat har han satt upp "Cabaret" på Malmö Stadsteater.
– Att byta arbetsplats är ett sätt för mig att bevara passionen för yrket. Är man kvar för länge på samma ställe kan det gå slentrian i det konstnärliga arbetet, säger han.
– Men det är fortfarande svårt att göra teater. Jag fascineras oerhört av att försöka förstå exakt vid vilken punkt i repetitionsarbetet som det blir fel – eller helt rätt med en föreställning. När det blir rätt överträffar det nästan allt annat. Jag är som en spelberoende som jagar efter att få varje föreställning att lyfta.
"Natten är dagens mor" har premiär på Uppsala stadsteater 16 september.