Turerna kring Svenska Akademien tar aldrig slut. Varje dag händer något nytt. Upprop följer på varann och man tävlar om att peka ut syndabockar. Ena dagen är det Horace Engdahl, andra dagen Sara Danius. Kulturlivet har stannat av medan allt ljus riktas på vad som händer i Börshuset.
Det är svårt att förstå syftet med uppropet från akademiska forslare och lärare annat än att de är oroliga för sina forskningspengar. Och uppropet från författare är en partsinlaga till stöd för Sara Danius. Båda uppropen bidrar inte till att lösa Akademiens kris på något vis. Den har orsakats och måste lösas av Akademien själv. Det gäller nu att ge tillförordnade ständige sekreteraren Anders Olsson tid och arbetsro att rekonstruera Svenska Akademien. Det blir en svår uppgift som kommer att ta tid.
Rekonstruktionen kommer att underlättas av att Kungen har för avsikt att ändra stadgarna så att ledamöter kan avgå på egen begäran. De som inte deltagit i arbetet under två års tid anses därmed ha utträtt ur Akademien. Men för att undvika långvariga konflikter måste även tidsperioden förkortas till tio år. Då sker en naturlig förnyelse vilket motverkar uppkomsten av klickbildningar och cementerade motsättningar. Sedan är det nödvändigt att välja in nya ledamöter så att antalet blir arton. En fungerande Akademi är förutsättningen för ett fungerande svenskt kulturliv eftersom denna institution delar ut stipendier och priser till författare och pengar till forskningsprojekt.
Många frågar sig hur det går med Nobelpriset 2018. Det är den avgörande frågan. Det är bara att konstatera att det inte finns någon möjlighet att hinna utse en Nobelpristagare i år. Rekonstruktionen av Akademien kommer att ta lång tid därför att det kräver invalet av sju nya ledamöter. Därför är det enda rimliga att pausa med utdelningen av Nobelpriset 2018. Det har hänt förr att inget pris delats ut, till exempel under kriget.
Anders Olsson behöver ett år på sig för att rekonstruera Svenska Akademien. Så djupgående är krisen men Akademien är en institution som funnits i över 200 år och förhoppningen är att den ska komma ur den nuvarande krisen vitaliserad och moderniserad. Inte minst genom ändringen av stadgarna.
Det är dags för kulturlivet i Sverige att komma igång igen. Mycket händer och har hänt som helt överskuggats av turbulensen kring Svenska Akademien senaste veckorna. Men det finns ett liv efter den nuvarande krisen. Vi bevittnar inte en institution i ruiner utan en institution som genomgår en nödvändig förnyelse.