Satsning på videokonst fortsätter
Kultur i länets satsning på videokonst i det offentliga rummet fortsätter. Vårsäsongen bjuder på en rad rullande konstverk på temat familj och relationer.
Foto:
I veckan drog vårprogrammet i gång med Tove Kjellmarks bokstavligt svarta Men jag då?, där betraktaren får följa en morgongrinig familj som stökar i köket. I en svart bildruta visas en textrad som följer den dialog som hörs och igenkänningsfaktorn lär vara hög för många barnfamiljer när en fråga om en försvunnen sax eskalerar till ett meningslöst gräl.
— Det är svart, om än med mycket värme och humor i allt det svarta. Det blir ju lite absurt med den svarta bilden och alla kommentarer som talar förbi varandra, säger Andreas Bjersby, konstansvarig på Kultur i länet.
Satsningen på videokonst är ett samarbete med Dalarna och Gävle och den här säsongen är det Johan Anderung på Konst Gävleborg som har satt ihop programmet. Att arbeta över regiongränserna är en stor fördel, tycker Andreas Bjersby.
— Det som är finessen i att vi turas om att curera programmet är att man får perspektiv utifrån. Även om vi är delaktiga i processen blir det alltid spännande överraskningar.
Varje film snurrar i tre veckor på varje visningsstation. Men jag då? följs av Mor och dotter av Evelina Gustavsson och Jag har inte bett om det här av Magdalena Dziurlikowska och ytterligare två filmer som alla rör sig kring ett tema där familjebildning och relationer skärskådas ur olika perspektiv.
— Det handlar om relationer mellan förälder och barn och andra tankar på familj. Jag tycker att det kan vara bra att belysa vardagliga fenomen som alla kan relatera till genom konsten. De är ofta så vanliga att man lätt glömmer bort dem, säger Andreas Bjersby.
Så jobbar vi med nyheter