Säsongens dansfilm

Årets Fame. Eller årets Flashdance. Eller . . .Ja, det är ungefär samma slags dramaturgi och upplägg som någon av de filmerna. Eller varför inte Sving it magistern!.Jessica Alba i huvudrollen har ungefär samma äppelkäcka framtoning som Alice Babs hade redan i den filmen. Eller som de flesta i den här genren.Historien är mycket enkel. Mycket duktiga dansaren Honey Daniels får chansen att koreografera några hiphopvideos och vips är hon i ropet bland de stora. Artister som Genuwine, Jadakiss och Missy Elliott spelar sig själva och framför några låtar.Vartefter börjar dock Honey tycka att hon sviker sitt ursprung i den nedgångna förorten. På något sätt måste hon ge något tillbaka. . .Klistrigt amerikansktFilmen är mest en förevändning att visa en mängd läckra dansscener (och inte minst Albas docksöta apparition). Sensmoral, historia och personteckningar är endimensionellt stereotypa och filmen blir ofta sådär klistrigt amerikanskt sentimental. Alba spelar som ett slags modern Kulla-Gulla eller Karl-Bertil Jonsson eller någon liknande. Hennes spel inskränker sig annars mest till att i alla situationer le avväpnande eller skratta gulligt, långt i från hennes roll itv-serien Dark Angel med andra ord.Behållningen blir just dansen och musiken som räcker en bra bit. Och det är väl fint med en film som handlar om att följa hjärtat och göra gott. Men lite tråkigt blir det förstås.