Efternamnet klingar bekant, och visst är det samma Riedel. Pappa Georg Riedel är en av Sveriges mest kända jazzmusiker och kompositörer. Han har komponerat barnvisor till Astrid Lindgrens filmer och släppte tillsammans med Jan Johansson det klassiska albumet "Jazz på svenska".
Onekligen en stor skugga att kliva fram ur och Sarah Riedel säger att hon ställer höga krav på sig själv.
- Jag märker ju nu att jag verkligen försöker göra saker och ting ordentligt och lägger ribban högt. Redan som liten var jag med i väldigt professionella sammanhang och har nog alltid känt att jag vill vara duktig och bevisa att jag inte bara är barnet som får följa med, säger hon.
Noggrannhet har präglat arbetet med skivan, säger Sarah Riedel. "Memories of a lost lane", som titeln till slut blev, har fått ta tid på sig, två år från början till slut.
Nu ligger den framför henne på bordet i den lilla etta i Gamla Stan i Stockholm som fungerar som arbetslokal åt både far och dotter. Hon väger sitt verk i handen och säger att det är skönt att komma till ett avslut men att det också är nervöst att släppa ifrån sig det egna materialet.
Är det en personlig skiva?
- Jag har fått den frågan förut och jag kan inte påstå att det är självbiografiska texter. Snarare samlar jag på mig en bank av olika idéer som jag sätter samman när det blir dags att börja skriva låtar. Jag kan inte heller säga vilken genre det här är, man har olika referenser på lager och sedan gör man bra musik helt enkelt, säger Sarah Riedel.
Det äventyr hon nu ger sig ut på, att bli soloartist och släppa skivor under eget namn, markerar början på en karriär som hon många gånger tvekat inför. Att gå i sin fars fotspår var aldrig självklart.
- När jag kom i tonåren funderade jag mycket om musik var något för mig, ett tag höll jag på med helt andra saker. Men musiken lurade alltid i bakgrunden och började så småningom pocka på och ta allt mer plats.