Samtidssaga med friskt flyt

Tonårige Halims tillvaro är på väg att gå i bitar. Hans mamma dör efter en tids sjukdom och pappan flyttar sedan med sonen från förorten till Stockholms innerstad. Pappan vill nämligen att de ska bli riktiga svennar, medan Halim vill bevara sitt marockanska ursprung. Tillsammans med den gåtfulla kvinnan Dalanda kommer Halim fram till att det främsta hindret mot ett gott liv stavas integration och han beslutar sig för att ta upp kampen mot den.
Visst hamnar Halim lite vilse i begreppsvärlden och hans tankar gör våldsamma kullerbyttor, men det är mycket omkring honom som är ruttet också. I synnerhet hur integration hanteras i den skola Halim går i, eller hur man behandlar invandrade skådespelare på nationalscenen Dramaten. Där försöker nämligen Halim att få klasskompisen Yasmines pappa att söka en roll. Det är bittert att se hur han, spelad av Shebly Niavarani, behärskar rollen utmärkt på engelska, men när han ska göra den på svenska låser det sig för honom. Men scenen flippar ut totalt.

Grundelementen i historien känns igen från romanen, men händelserna utvecklas inte riktigt på samma sätt. Romanens "Rinkebysvenska" hanteras intelligent i översättningen till ett annat media än bok. Den finns kvar lite i Halims repliker och berättarröst, men är mest omformulerad till färgrika bilder som ofta glider över i vad som med ett slitet uttryck kan kallas magisk realism.
Mest är det friskt flyt i berättandet i filmen, men ibland spretar det lite. Alla scener träffar liksom inte riktigt rätt, när en gräll sagoton tar över. När nyhetsankaret Bengt Magnusson - som alltså spelar sig själv - i volangförkläde som bjuder på bullar, till exempel. Eller Halims pappas affär, där man kan köpa "allt" och en vara till priset av två, enligt pappan handtextade skylt.
Men ibland går filmens bilder rakt in i hjärtat. Scenen där pappan hittar Halim vid mammans grav är rörande, trots den klichéartade Dickensinramningen med snöfall. Engagerande på ett annat och mer upprörande sätt är när Halim får stryk av skinnskallar i skolan. Den unge regidebutanten Daniel Wallentin verkar ha haft fin hand med sin unga blivande stjärna, Youssef Skhayri, som spelar tonårskillen Halim. Han är fantastisk i rollen som överlevare och sökare efter vad ordet "hemma" kan innebära.

Pappan, som kämpar med att hitta sin roll som ensamstående förälder till en vilsen tonåring, gestaltas kraftfullt och nyanserat av Hassan Brijany. Har faktiskt aldrig sett honom i en så helgjuten rolltolkning förut, vare sig på teaterscenen i Uppsala eller i tv.
Filmen Ett öga rött är en varm och berörande samtidssaga. Den har visst släktskap med amerikanskindiska Monsunbröllop och brittiska Skruva den som Beckham. Alla de tre filmerna kombinerar en ung människas sökande efter ett eget jag med en färgstark diskussion om traditioner och kultur som gestaltas med glimten i ögat.
Ett öga rött är en lovande långfilmdebut.

Samtidssaga med friskt flyt

Susanne Sigroth-Lambe har sett en lovande långfilmdebut. Ett öga rött hämtar grundelementen från romanen, men händelserna utvecklas annorlunda.