Samtal med död konstnär

Han föddes som Mike Meyers men bytte efternamn till Disfarmer för att bryta med sin familjs lantbrukartraditioner. Som porträttfotograf i den lilla staden Heber Springs, Arkansas i den amerikanska södern tog han tusentals så kallade ”penny portraits” av stadens invånare som fick köpa dem för en billig penning.
– Det finns så många historier om Mike Disfarmer och det är omöjligt att veta vad som är sant och inte, som att hans hem förstördes av en tornado och att han gick omkring på natten i en svart rock, säger Bill Frisell.
Mike Disfarmer hade svårt för den sociala biten av fotografyrket och lade istället vikten på det tekniska. Det sägs att det kunde ta upp till en timme för honom att ställa in ljuset, vilket gjorde att fotoobjekten ofta var trötta på att stå framför kameran och inte längre orkade flina eller posera och därför fångades i mer uppriktiga ögonblick än vad som är vanligt på porträttfotografier.
– Idén om albumet grodde länge innan den slutligen blev verklighet för tre år sedan. Jag har en kompis som visade mig bilder av Disfarmer för säkert tio år sedan och redan då pratade vi om att jag borde göra något, men det dröjde alltså, berättar Bill Frisell.

Medan han levde var det ingen som förstod Mike Disfarmers storhet. Det var en kombination av att bilderna som framkallades vår små så att de många detaljerna var svåra att se, att ingen förväntade sig att ett fotografiskt geni skulle arbeta i en småstadshåla och att staden saknade konstkännare som förstod sig på bilderna.
När Disfarmer dog 1959 hade hans fotografier fortfarande inte rönt någon större uppmärksamhet. Efter fotografens död revs studion och de cirka 4000 glasnegativen skulle ha hamnat på soptippen om inte den pensionerade arméingenjören Joe Allbright hade köpt hela rasket för en billig penning. På 70-talet överlät han samlingen till den lokala tidningsredaktören Peter Miller som tillsammans med Julia Scully gav ut en bok med hans fotografier som blev en sensation i konstvärlden. Trakten kring Heber Springs kryllade plötsligt av konsthandlare från New York som försökte köpa originalfotografier av lokalbefolkningen. En del fick köpa några foton, andra fick bara dörrar igenslängda framför näsan av misstänksamma bybor.
– Det finns många aspekter på den här historien, säger Bill Frisell. Många känner sig lurade av konsthandlarna som sedan sålde fotografierna vidare mycket dyrare. Å andra sidan hade de ju ingen aning om att de var värda någonting innan de kom.

Bill Frisells arbete med Disfarmers fotografier startade med att han skrev musik som framfördes till en utställning av fotografier på Wexner Center for the Arts i Ohio. Musiken spelades sedan in till albumet Disfarmer och har framförts vid enskilda konserter på olika platser i USA. Den pågående Europaturnén är första gången Bill Frisell turnerar med musiken.
– Den känns faktiskt fortfarande så ny att vi liksom är en del av en utvecklingsprocess. En konsert blir aldrig likadan som nästa och det är häftigt. Sedan är interaktionen med fotografierna som visas på dukar ovanför oss inspirerande. När de visas i så stort format framgår Disfarmers storhet som fotograf också på ett helt annat sätt eftersom detaljerna blir synliga.