Zulmir Becevic debuterade som författare med ungdomsboken Resan som började med ett slut. Den handlar om unge Nino som flytt från kriget i Bosnien och hamnar på en flyktingförläggning i Sverige.
Berättelsen har vissa likheter med Zulmir Becevics eget liv. Som tioåring flydde han tillsammans med sin familj från Bosnien. Och när han får välja ett ord han saknar i det svenska språket blir det ett ord med starkt symbolvärde: sevdalinka.
– Sevdalinkan är en kärleksdiktning med orientaliska rötter som är väldigt karaktäristisk för Bosnien. Det är en musik som är kopplad till melankoliska stämningar och uttrycker längtan, lidelse och kärlekssorg.
Karaktäristiskt är det långsamma tempot och de utdragna melodierna. I dag framförs den ofta av mindre orkestrar, med dragspel, fiol, gitarr och andra stränginstrument.
– Jag har valt det här ordet för att det symboliserar både melankoli och hopp. Efter 90-talets krig och etniska rensning i Bosnien har landets rika kulturella arv hamnat i skymundan av krigets hemskheter.