Sagovärlden som blir en mardröm

Den mycket detaljrika, stop motion-animerade Coraline och spegelns hemlighet är en uppvisning i hantverksmässig genialitet, skriver Andrea Dahlkild.

Coraline hittar en dörr till en bättre värld.

Coraline hittar en dörr till en bättre värld.

Foto: UIP

Kultur och Nöje2009-05-15 09:55
Coraline har tråkigt. Hennes hårt arbetande föräldrar ser helst att hon gör sig så osynlig som möjligt, och det är ensamt i den knarriga kåk som är familjens nya hem. Men så upptäcker hon en liten dörr i väggen på sitt rum. På andra sidan om den finns en parallell värld, ett alternativt liv där allt är som vanligt, fast mycket bättre. Där finns en kärleksfull mamma som lagar god mat, en färgsprakande trädgård och tusen saker att göra. Men snart börjar fulländningen gå upp i sömmarna. Allt det underbara förvrids och blir hotfullt.

Coraline och spegelns hemlighet är gjord med animeringstekniken stop motion, liksom filmatiseringen av The Nightmare before Christmas av samma regissör. Figurerna, föremålen och hela den värld som filmen avtäcker finns därmed på riktigt, i sin fysiska och ganska spektakulära form. Det ger en känsla av att det som sker är verkligt, även om det är en skruvad och stiliserad verklighet.
I denna mycket detaljrika film har allt man ser formats av människohänder. Det är en uppvisning i hantverksmässig genialitet och gränslös fantasi. Coralines värld är lätt sepiafärgad, full av kråkslott, immiga fönster och nyckfulla varelser. Dessutom är det en saga med en sagas alla kvaliteter, till lika delar rå och förtjusande. Coraline och spegelns hemlighet är en mardröm som man vill vara kvar i - öppna lådor, kika bakom buskar och smyga på det som gömmer sig i mörkret.
Coraline och spegelns hemlighet
(Coraline)
Regi: Henry Selick.
Filmstaden. Manus: Henry Selick efter Neil Gaimans bok. Röster: Dakota Fanning; Teri Hatcher, Keith David, med flera.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!