Sagoprinsessorna slår tillbaka

När den första episoden om träsktrollet Shrek kom 2001 slog den knockout på den animerade filmen. Tekniken tog ett rejält kliv framåt och manus var bländande smart och roligt. Uppföljaren tre år senare höll också bra klass fastän var förstås inte särskilt överraskande. Med samma tidsintervall kommer nu trean, ytterligare lite urvattnad på precis samma tema, men tillräckligt rolig ändå.

Filmerna bygger på ett lyckat koncept där alla åldrar kan se samma film. Tioåringen och sjuttioåringen skrattar säkert åt en hel del olika saker men det mesta fungerar för båda. De skämt som går över huvudet på de yngsta kompenseras med ett desto livligare händelseförlopp. Det mesta är ju också ganska universellt över generationsgränserna.
Redan i första Shrekfilmen satsade man på att göra metafilm, alltså film om film. Skämten håller oftast bra även om man inte sett just den speciella filmen man parodierar men ju mer man följt biorepertoaren, desto bättre blir det. Blinkningarna till annat är flitigt förekommande.
Det är också bra att vara uppdaterad på klassiska sagor. Mycket av filmens intriger bygger på de 1800-talsupptecknade folksagorna. Här dyker Törnrosa, Askungen och många, många fler upp. Speciellt de väna prinsessorna tar en gruvlig revansch på alla låsta könsroller de tvingats finna sig i.

Över huvud taget rumsterar filmskaparna om ordentligt bland alla figurer som man levt med sedan den tidigaste barndomen. Här får många av dem helt nya roller. Bara att prinsessan Fiona redan i första filmen kysste sin förmodade förtrollade drömprins och denne inte alls förvandlades, däremot hon. Till ett träsktroll. Sådant förpliktigar. Kvar finns förstås Åsnan och Mästerkatten i stövlar som Shreks roliga vapenbröder mot den slemma Drömprinsen.
Efter att Shrek och prinsessan Fiona funnit varandra i ettan, gift sig i tvåan är det nu dags för trampet av stora ludna fötter. Temat känns igen från otaliga relationsfilmer om åldern 30-någonting. Fast Shrek är rädd att samla för många vuxenpoäng men går motvilligt med på att träffa sina svärföräldrar, ett möte som blir minst sagt frostigt, särskilt som det finns risk att Shrek måste axla kungavärdigheten.
Shrek den tredje är ett kärt återseende och gillade man honom förut så gör man det här också.
Roligt också att de svenska rösterna görs så bra. Visst är de amerikanska fortfarande ett nummer större men Samuel Fröler, Helena af Sandeberg, Rafael Edholm och de andra gör ett fint jobb.
Tur det, en fjärde och en femte film är planerade.

Sagoprinsessorna slår tillbaka

Den tredje Shrek-filmen känns ännu mer urvattnad än den förra. Men den är tillräckligt roande ändå, tycker Björn G Stenberg.