"Låt tonen h vara h i musiken", skrev musikvetaren och docenten Ann-Marie Nilsson i en uppmärksammad debattartikel som publicerades 7 februari 2010 på unt.se. Nu, drygt fem år senare, har den åter seglat upp som en av de mest lästa på sajten. Texten är en genomgång av tonernas namn och historia. Artikelskribenten tror själv att det förnyade intresset är för att ämnet är ständigt aktuellt. Men vad säger andra musikutövare?
– Jag tillhör nog de gamla konservativa h-gänget, det går bara inte att kalla Bachs h-mollmässa för något annat än vad den heter, säger Stefan Parkman, professor i kördirigering vid Uppsala universitet.
Han förmodar att bruket av b i stället för h när det gäller toner kommer från jazzområdet och olika beteckningar för samma ton kan skapa en del förvirring.
Monica Alwinder Gustafson, biträdande musikskolechef på kommunala musikskolan i Uppsala säger att båda beteckningarna används.
– Själv håller jag fast vid h i min pianoundervisning men Jag vet ju att båda lärs ut på skolan. Vi som undervisar måste ju upplysa eleverna om att både b och h förekommer.
Tomas Karlsson från bandet Frantic Sunday är helt klar över att han säger h.
– Så sent som i går skrev jag h i en ackorsdsanalys i inspelningstudion, men jag säger såklart bess (sänkt h – eller b) också. Det är väl som jag blev lärd en gång när jag började få undervisning i piano på mellanstadiet. Men jag såg i mitt Facebookflöde att frågan var på tapeten igen, säger han.