Så tycker finländare om svenskar
Med anledning av märkesåret 1809 är Sverige och Finland ett tema på Bokmässan, vid sidan av det spanskspråkiga. Merete Mazzarella, som i dag framträder på mässan, skriver här om nationernas kulturella relationer.
Symbol. Riksbankens mynt till minnet av separationen mellan Finland och Sverige år 1809, designat av Annie Winblad Jakubowski.
Foto: Janerik Henriksson/Scanpix
Svenskar och finländare är som syskon: ofta tycker vi om varandra men framförallt tycker vi om varandra.
Av förekommen anledning vet jag mer om vad finländare tycker om svenskar men av en undersökning som gjordes för några år sen - "Om olika sätt att möta en stor elefant" - framgick att svenskar vet mindre om Finland än finländare vet om Sverige, men att varannan svensk gärna ville ha en finländsk vän medan bara var tionde finländare ville ha en svensk vän. Svenskarna är storebror och som lillebror uppfattar finländare ofta svenskar som översittare eller åtminstone beskäftigt besserwisseraktiga.
Finländare hör ofta svenskar säga att Finland är som Sverige var för tjugo, trettio eller ännu fler år sen. Det tycker finländare inte om även om det ibland sägs nostalgiskt. I själva verket är finländarna inte en lillebror utan två, en finskspråkig och en svensk. Den svenskspråkiga är minst och är samtidigt den som är mest mån om storebrors sällskap och uppmärksamhet. Den finlandssvenska läser svenska tidningar - traditionellt oftare Svenska Dagbladet än DN. Han följer med i svensk litteratur och tittar på SVT. Framför allt vill han att storebror ska titta på vad han själv gör. Finlandssvenskar minns fortfarande med grämelse att DN:s tidigare kulturchef Ingrid Elam en gång sagt att rikssvenska medier inte har större anledning att uppmärksamma finlandssvensk litteratur än litteratur från vilket som helst annat hörn av världen. Och uppmärksamheten i Svenskfinland blev enorm när DN:s Jonas Thente i sin blogg i somras skrev att svenska kritiker inte gärna recenserar finlandssvensk litteratur för att finlandssvenskar är så kitsliga.
Finskspråkiga lillebror vill hellre leka med de riktigt stora pojkarna ute i Europa för till skillnad från svenska storebror - och de danska och norska kusinerna - förväntar de sig inte att han ska tala svenska. Det är inte så att lillebrors kunskaper i engelska - eller tyska och franska - nödvändigtvis är bättre än hans kunskaper i svenska men han talar hellre dålig engelska än dålig svenska. Att läsa svenska i skolan har han nämligen upplevt som ett tvång.
Uttryckligen ombedd att uttala en åsikt om storebror säger han troligen att han är förvekligad av att aldrig ha varit i krig. Finnar uppfattar gärna att de är stolta representanter för krigisk machomanlighet och de kan uppfatta sig så även om de är så unga att de aldrig ens hört krigsminnen berättas i barndomshemmet. En del finnar kan kort och gott säga att svenskar är bögar. Många finska män använder fortfarande ogenerat 'bög' som skällsord och blir de uppläxade uppfattar de det som uttryck för en typiskt svensk - och fånig - politisk korrekthet.
Både finnar och finlandssvenskar tycker att svenskar är väldigt försiktiga, konsensussökande. "Nu gäller det att vara tydlig," kan svensken säga och finländare blir förvånade för tydlig är man väl jämt. Både finnar och svenskar är medvetna om att rikssvenskar uppfattar oss som burdusa och resultatet är att vi i Sverige snarast blir ännu burdusare än vi är på hemmaplan: vi vill överträffa förväntningarna, vi tar ut svängarna. Samtidigt tycker finlandssvenska lillebror att det är han som liknar svenska storebror och är därför frustrerad över att storebror intresserar sig mest för vad finska lillebror gör. Men regissören Aki Kaurismäki och författaren Arto Paasilinna är så populära just för att de bekräftar svenskarnas bild av finländare som exotiska. Finlandssvenska lillebror inser att han inte är exotisk men försöker intala sig att han i stället är trevlig: rentav trevligare än svenska storebror, mindre stel, gladare.
För övrigt älskar båda småbröderna det svenska kungahuset. För ett tiotal år sen föreslog några tunga finländska diplomater att Sverige och Finland med tiden kunde återförenas under drottning Victoria. Det var en tankelek men inte ett skämt.
Merete Mazzarella är född i Helsingfors 1945. Hon är professor i nordisk litteratur vid Helsingfors universitet, pensionerad sedan november men alltjämt verksam som kulturskribent och författare. Hon blev hedersdoktor i medicin vid Uppsala universitet 2006. Hon bor i Helsingfors, Ekenäs och Uppsala.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!