Migrationsdomstolen har fattat ett uselt beslut, på svaga grunder. Det är ett intellektuellt, juridiskt och humanitärt ruttet beslut. Inte bara på kort sikt, för Anwars skull, också på lång sikt är det dåligt, det hotar Sverige som rättsstat.
Vi har inte fri invandring till Sverige. Några tycker det är synd, andra menar att invandringen är alldeles för stor redan i dag.
Oavsett vad de tycker om invandring, har en bred politisk majoritet i Sverige enats om att följa internationella konventioner om flyktingars skyddsbehov, och konventioner om mänskliga rättigheter. Vi ska ta emot människor som behöver akut hjälp.
Anwar Hossein är journalist. Han är en ung journalist, student på JMK, journalisthögskolan i Stockholm. Han kom hit för några år sedan, på Sidastipendium från Bangladesh. Efter en tid i Sverige började han blogga, och framförde kritik mot sitt hemland, Bangladesh. Makthavarna gillade det inte.
Ut ur tomma intet riktade så bangladeshisk polis anklagelser om mord (!) mot Anwar Hossein. Eftersom han inte ens varit hemma i Dhaka eller någon annanstans i landet borde väl Anwar kunna vara lugn. Han har ju alibi. Men rättssäkerheten i Bangladesh är inte känd som världens bästa, milt talat. Det är misstänkt att staten och polisen alls intresserar sig för Anwar, och misstänkt varför någon riktar falska anklagelser emot honom.
Denna rimliga skepsis, denna känsla av att något är lurt, intresserar inte Migrationsdomstolen. De har avslagit journalisten Anwar Hosseins begäran om skydd, med hänvisning till att dokumentet kan vara falskt. Är det falskt? Det har inte Migrationsdomstolen tagit reda på. De hänvisar bara till att falska dokument är vanliga i Bangladesh, så man kan inte så noga veta.
Domstolen menar också att Anwar nog skulle kunna försvara sig mot den falska anklagelsen i högre instans. Bangladesh kanske inte är en hundraprocentigt trygg rättsstat, men bättre än många andra i regionen i alla fall, säger rådmannen i samtal med en journalistkollega.
Och tillägger, häpnadsväckande:
– Riktigt säker på hur det går kan man ju inte vara förrän efteråt. När man har facit i hand.
Där och då drar jag i nödbromsen.
Så slappt får man inte resonera i en rättsstat.
Fallet Anwar Hossein är unikt. Vi har här en journalist, låt vara en ung journalist, som är falskt anklagad för mord i hemlandet, efter att ha utnyttjat sin yttrandefrihet och kritiserat regeringen. Han hotas av utvisning. Vilka påföljder han riskerar struntar Migrationsdomstolen i.
Det är en skandal, som EU knappast kommer att applådera. Det är också en skandal, alldeles bortsett från Anwar Hosseins enskilda fall.
Politikerna vill inte att Migrationsdomstolen släpper in folk i Sverige alltför lättvindigt, men vill de verkligen att de rättsstatliga principerna sätts ur spel? Just nu skiner solen över Sverige, men vad händer i ett skymningsläge? Om Migrationsdomstolen redan i dag är så villig att strunta i rättssäkerheten, vad händer om odemokratiska krafter blir breda i Sverige?
Anwar Hosseins fall är kusligt. För oss alla.