Förra året väckte bostadsbolaget Mitthem i Sundsvall stor uppmärksamhet när de utlovade en belöning på 5 000 kronor till dem som skvallrar på grannar som röker i sina hem.
I veckan backade plötsligt Mitthem och medgav att det kontroversiella angiverisystemet i själva verket mest var ett sätt att väcka uppmärksamhet och att lyfta frågan om bolagets antirökpolicy.
Se där, ett kommunalt bostadsbolag som har lärt sig en av vår tids effektivaste mediestrategier: att först gå ut med något hutlöst provocerande för att på sätt skaffa sig ett utrymme i debatten och sedan utnyttja sin nyvunna plattform till att säga vad man egentligen tycker och tänker.
Åtskilliga är de som har byggt en karriär på att först skaffa sig fiender med hjälp av extrema uttalanden och sedan gradvis vinna folkets förtroende genom att omprofilera sig som mer sansade.
Alex Schulman lyckades till exempel bli Sveriges mest lästa och inflytelserika bloggare genom att vara utstuderat elak mot andra kändisar, innan han med buller och bång konstaterade att bloggen hade blivit ”ett monster”.
I dag är han en trevlig tv-personlighet som har skrivit en varm och kärleksfull bok om sin egen far och är romanaktuell på nytt. Schulman har blivit en etablerad reko kille som knappast hade nått dit han är nu om det inte vore för hans tidigare profil som riksprovokatör.
Kanske minns ni också en av 2009 års mest omtalade debattartiklar, dåvarande lyxhustrun Anna Ankas frontalangrepp på alla ”oattraktiva” svenska kvinnor och jämställda svenska män med deras ”tragiska” blöjbytande.
Artikeln var en pr-strategs dröm, en text där åsikter som går på tvärs med nutidens ideal staplades på varandra till dess att läsarna skakade på sina huvuden, fnissade eller kokade av ilska.
Anka blev en av landets mest kända kvinnor och belönades av TV 3 med ett eget tv-program där hon fick ägna sig åt det hon verkligen brinner för: sin fitness-business.
Kändisskapet är vår tids verkliga hårdvaluta. Det enklaste sättet att få en bok utgiven är till exempel att göra sig känd för något annat än författande. Efter det brukar förlagen ställa sig på kö, oavsett om personen är skrivkunnig eller ej.
Problemet är förstås att det är svårt att avgöra om människor säger saker för att de tycker så eller om det bara är ett varumärkesbyggande utspel. Sveriges debattklimat präglas dessutom av ett konsensustänkande som gör oss extra känsliga för uppseendeväckande ståndpunkter.
Mitthem gjorde uppenbarligen rätt. Jag hade i alla fall aldrig tidigare insett vilket kostsamt saneringsproblem rökning i hemmen faktiskt utgör.
Björn Lövenlid är medarbetare på UNT:s kulturredaktion. Mediekrönikan publiceras varje lördag. Övriga skribenter: Katarina Sandström Blyme, Anders Mildner, Therese Eriksson.