Efter att ha gjo r t upprepade dunderochbraksuccéer med låtar som " Levels ", "Wake me up" och " Hey Brother " är det ju inte med lågt ställda förväntningar man klickar igång nya släppet.
Det första man inser är att tiden för att plo c ka in gitarrer och halvhesa sångare i houseproduktioner inte verkar vara över. För det är precis vad Avicii gör – igen – med nya singeln "The days".
Det hela börjar med 80-talsdoftande gitarrer och vokaler. Det låter som en låt byggd på ett gammalt rockoriginal. Exemplen på lyckade varianter har varit många de senast åren, till exempel Topmodelz version av The Outfields gamla "Your love", Uniting nations remake på Daryl Hall & John Oates " Out of touch", eller som Eric Prydz " Call on me" som bygger på gamla "Valerie".
Tillbaka till nutid. Efter några gitarriff pu m par be a ten igång, i beskedligt midtempo som övergår till minst lika beskedligt upptempo. Varken aggressivt eller pulshöjande. Jag kommer på mig själv med att sitta och vänta på att något ska hända.
Men det kän n s som att det aldrig riktigt lossnar. Jag inser vad det är, jag saknar förnyelsen och det känns som att han har han har fastnat i samma spår, även om det är mer 80-talsrock än country denna gång.
Jag saknar hans flirtar med synthvärlden , de dyker upp först i slutet och även om de är underbart ruffigt analoga så räcker det inte. Personligen kommer jag alltid att längta tillbaka till "Bromance" , den instrumentala varianten av " Seek Bromance" , som var genombrottet för honom under namnet Tim Berg. Där och då var han som allra vassast.
Man kan bara hoppas att det kommande albumet bjussar på mer innovativa grepp än vad förstasingeln gör.
Men, det är väl som alltid. Med ta n ke på hur mycket radiotid och hur högt han kommer att ligga på Spotifys cementerande Sverigetopplista så lär väl även den här låten nöta sig fast och till sist kännas både fräsch och bra. Och så är det ju Robbie Williams som sjunger. Bara en sån sak brukar ju kunna göra sit t för att få till en hit.
Lyssna på låtarna som nämns i texten här: