Indiens högsta domstol har i dagarna beslutat att återinföra den 150 år gamla lag som säger att sex mellan två individer av samma kön är kriminellt. Den vinst som gjordes 2009 när Indien avsade sig denna unkna del av det brittiska kolonialarvet och homosexualitet avkriminaliserades, har nu åter gått förlorad.
Stephen Fry hade fel – men det visste han inte då. I den tvådelade dokumentären ”Stephen Fry kommer ut”, som nyss sändes i SVT och som finns att se på SVT Play, reste Fry runt i olika delar av världen för att syna homofobin i sömmarna och ställa dess förespråkare mot väggen. Vid sidan av länder med horribla lagar på området, som Iran, Uganda och Ryssland, ställde Fry Indien som ett av världens homovänligaste länder. Dokumentären gjordes i år. Pendeln kan svänga snabbt.
”Stephen Fry kommer ut” är en oerhört sevärd dokumentär, inte minst för hur den skildrar homofobin som en global företeelse, om än med skiftande ansikten. Och Fry, själv bög, gör programmet med både ilska och kärlek. Tittaren får följa med i vreden, i sorgen, i hoppfullheten och ibland till och med i något som nästan gränsar till bisarr humor – som när en ugandisk pastor påstår att Frys könsorgan terroriserar oskyldiga män.
Passionen är Stephen Frys främsta kännetecken. I komma ut-dokun är det personligt på ett omedelbart vis, men det är det faktiskt också i ”Stephen Frys stora språkresa” – den andra BBC-produktion med Fry som SVT sänder nu. Ja, den homofoba omvärlden må påstå något annat, men språket genomsyrar Frys personlighet långt mer än hans sexuella läggning. Karln lever och andas språk.
Första delen handlar om språket i begynnelsen; evolutionärt och historiskt om när människor började tala, och samtida om hur det går till när små barn börjar erövra språket. Fry pratar med forskare och småungar med samma varma nyfikenhet. Att SVT satsar på mångsysslaren Fry – känd från ett otal verksamhetsområden, men kanske allra mest så för sin roll som Oscar Wilde i filmen ”Wilde” från 1997 – är en fröjd.
Detta är upplysning stöpt i två olika former. Homofobiserien är en dokumentär av det akuta, politiskt angelägna slaget. Det som får betraktaren att instinktivt reagera och vilja agera. Språkprogrammen är den stillsamt bildande dokumentären, den som får tittaren att öppna sitt kunskapstörstande gap för välbehövlig påfyllning. Blixtilskan och eftertänksamheten – båda är de lika nödvändiga.