Så här tycker svenska kulturpersonligheter om valet
- Le Clézio har varit min favorit i många år. Jag har läst honom sedan jag var 20 år. "Allt är vind" rekommenderar jag varmt. Nu på förmiddagen avslutade jag hans senaste roman, "Ritournelle de la faim". Han är en författare som förbinder Europa med en global omvärld, en postkolonial författare i ordets bästa bemärkelse. Han har en språkmagi som är lite som att se en film, en förmåga att återge världens sinnliga rikedom. Han kan beskriva öknen i flera minuter, det är inte många som kommer undan med det.
Ulla Bruncrona, Jean-Marie Le Clézios översättare sedan 1968:
- Det är en författare som skildrar naturen - ljuset, solen, himlen, havet och öknen - på ett sätt som ingen gör. Hans närhet till naturen är väldigt sällsynt för en fransk författare. Det är faktiskt helt underbart att översätta honom. Hans språk är musikaliskt, sensuellt, förtätat och levande. Sådana skildringar av naturen finner man ingen annanstans. Han är den mest naturliga och anspråkslösa person man kan tänka sig och har inte alls blivit, som fransmän lätt blir, en personlighet. I stället har han flytt den intellektuella franska gruppen, han vill leva ett vanligt liv utanför kultureliten, inte bli en personlighet.
Jesper Svenbro, ledamot i Svenska Akademien:
- Han var något av en legend i min ungdom efter sin uppmärksammade debut med romanen "Rapport om Adam". Han var en hemlighetsfull outsider och skulle så förbli också efter sitt publikmässiga genombrott. Lågmält stolt, i sin vägran att anpassa sig till skiftande litterära moderiktningar. En nyckeltext som jag ser det är den självbiografiska "Afrikanen" från 2004 med ett gripande porträtt av fadern som var verksam som läkare i Afrika. Det är en mästerlig liten bok som sätter oss i stånd att bättre förstå Le Clézios omfattande verk.
Eva Ström, poet som fick Nordiska rådets litteraturpris 2003:
- Jag är överlycklig, det här är underbart, Le Clézio är verkligen en av mina stora favoriter! Jag tippade honom förra året men vågade inte hoppas i år. Det är ett långt och gediget författarskap som jag har följt ända sedan hans första bok. "Rapport om Adam" blev en kultbok, han debuterade som väldigt ung och alla trodde att han skulle åka till Paris och inta den stora världen. Men han ville inte ha den glamourösa framgångskarriären, utan reste i stället till Mexiko och Mellanamerika och har intresserat sig för Nordafrikas öknar. Han har inte sökt sig till de stora städerna utan till områden i periferin. Han har alltid gått sin egen väg.
Arne Ruth, publicist och ordförande i Stiger Dagerman-sällskapets prisjury:
- Ett av kriterierna för ett riktigt bra författarskap är att ingen bok är den andra lik. Han väljer tema, utgångspunkt och även sitt sätt att skriva efter det han vill berätta. Där är Le Clézio en av de mest avancerade författarna. Det är ett väldigt fascinerande författarskap, det är personliga dimensioner, men mycket allmängiltiga ämnen han skriver om. Han är inte svårläst heller, det är många som tror att Nobelpristagare ska vara svårläst för normala läsare, men han är på en gång väldigt avancerad, men inte svårläst.
Johanna Ögren, från litteratursajten Bokhora:
- Det var inte ett helt överraskande val, även om många blev lite lurade av Horace Engdahls dimridåer med amerikanerna. Men jag tycker att det var ett bra val, det är kul för den franska litteraturen i Sverige och det är jätteroligt för Elisabeth Grates bokförlag. Hon ger ut enbart franskspråkig litteratur till svenska så det måste vara en jättegrej för henne att få en Nobelpristagare i sitt fält. Vi läser annars inte så mycket fransk litteratur i Sverige och det uppmärksammas inte så mycket heller.
Så jobbar vi med nyheter