Just som man trodde att serieförlaget Marvel dränerats på allt så tittar ytterligare en figur upp. Att man inte sett denne tidigare är inte så konstigt, Ant-Man är förlagets absolut minsta superhjälte, ett tag faktiskt i subatomisk storlek.
Men, som det så vist brukar sägas i rådgivningsspalterna, det är inte storleken det kommer an på. Framför allt inte om du trots myrstorleken är lika stark som vilken fullstorlek som helst, dessutom har förmågan att få myror att jobba för dig.
Nåväl, från början. Den idealistiske men halvkriminelle Scott Lang har avtjänat sitt straff på San Quentin och vill bara helst av allt träffa sin nu femåriga dotter. Men då måste han ha en stadig inkomst och inte göra något straffbart. Det är svårt nog som ex-fånge och han hittar inget förrän en avdankad forskare erbjuder honom "jobbet" som Myrmannen, för att hindra en än värre vetenskapsman att förgöra världen.
Det sistnämnda känns igen från otaliga berättelser med superhjältar. Det originella här är storleken och myrorna. Det hela är förstås superskickligt dataanimerat, och jag tror på varenda scen. Det enda som förbryllar mig är varifrån alla myrorna kommer ifrån just som Ant-Man behöver dem?
Men det är väl inte konstigare egentligen än att man kan krympa en människa till myrstorlek antar jag.
Visst kan man vara en aning trött på alla dessa Marvelfigurer som befolkat biodukarna under så lång tid. "Ant-Man" lever dock högt på sin humor - det var länge sedan jag skrattade så mycket på en superhjältefilm. Detta är verkligen en underhållande och rolig film utan att det tar bort spänningen och actionkänslan. Här krossas lika mycket skrot som vanligt och scenerna är hisnande.
Skådespelargarnityret är också imponerande: Paul Rudd är sedvanligt charmig som trickstern Scott, Michael Douglas är bra som vetenskapsman, "Lost-" och "Hobbitstjärnan" Evangeline Lilly är en värdig och tuff partner till Myrmannen. Så behövs en skurk och Corey Stoll axlar den rollen fint. Visst, filmteknikerna har största rollen, men ändå.
Det är en modern film vilket märks inte minst på att det är ett antal kärleksfulla pappor här som gör allt för att ha bra relationer med sina döttrar, till och med styvpappan.
Det är ett slags superhjälteroll det också. ..