Ryssland är ett mäktigt filmland med stolta anor och en stor, varierad produktion. Ändå är det få ryska filmer som letar sig fram till oss på andra sidan Östersjön.
Den årliga filmfestivalen KinoRurik är ett av få undantag, och i helgen är det dags igen. Temat den här gången är kärlek.
– Vi kom fram till att kärleken är något som återkommer i de flesta filmer som vi visar under festivalen, kärleken till andra människor, till fosterlandet och så vidare, berättar Anja Rautenberg som är en av entusiasterna bakom festivalen.
Hennes eget intresse för Ryssland började med språket, som hon beskriver som oerhört vackert. För att öva mer på ryskan började hon se ryska filmer och det dröjde sedan inte länge förrän hon engagerade sig i KinoRurik, som i år anordnas för fjortonde gången.
– Många förknippar rysk film med tunga, grå dramer och svårbegripliga, stillsamma filmer. Men rysk film är så mycket mer. Det görs till exempel många komedier och actionfilmer i Ryssland. På senare år har filmerna ofta varit inspirerade av västerländsk filmtradition och Hollywood, men det finns alltid något där som gör filmerna omisskännligt ryska.
Vad kan det vara?
– Det är svårt att sätta fingret på men det handlar om miljöer och stämningar. Även om Ryssland har förändrats mycket de senaste decennierna så står sig den gamla kulturen också stark.
Anja Rautenberg påpekar att Ryssland har såväl smala, konstnärliga filmer som stora, påkostade actionsatsningar. Till de sistnämnda hör White Tiger (Bely tigr) som får Sverigepremiär under festivalen i Uppsala 13 april, en film som också var årets Oscarsbidrag från Ryssland.
– Den är ett bra exempel på vilka resurser det kan finnas inom rysk film. White Tiger är inspelad i den klassiska ryska filmstudion Mosfilm som är Europas största med en mängd stridsvagnar, maskiner och miljöer, berättar Anja Rautenberg.
KinoRurik brukar huvudsakligen visa nya filmer från Ryssland, men äldre klassiker ingår också i utbudet. Mycket har också hänt med rysk film genom åren.
– Under Sovjeteran satsade regimen mycket på film i olika perioder. Efter att Sovjetunionen föll samman så fanns det betydligt mindre resurser. På senare år så har det dock funnits gott om pengar i den ryska filmindustrin igen, säger Anja Rautenberg som har varit engagerad i KinoRurik i tio år.
Genom åren har hon och arrangörerna tagit emot flera gäster från Ryssland och många filmskapare har blivit entusiastiska inför att få besöka Slottsbiografen, den biograf som väckte Ingmar Bergmans filmintresse redan som liten.
– Historiskt sett har vårt förhållande till Ryssland mest präglats av en rädsla för invasion och så vidare. Vi vill visa att Ryssland har mycket att erbjuda, inte minst i filmväg.