Kameran zoomar in en liten bil i ett skogklätt landskap, inte alls rysligt i sig. Men de inledande scenerna i Stanley Kubricks film " The Shining" (1980) ger krypningar längs ryggraden. Originalfilmmusiken finns där som ett dovt hot i bakgrunden, berättande utan ord att här kommer det minsann inte att bli någon idyll.
Musiken spelar en stor roll som stämningsskapare för rörliga bilder, i synnerhet när det gäller ondska och övernaturliga ting.
Det ser ut som en lågmäld idyll, det lilla samhället Twin Peaks i tv-serien från 1990 -91. Men vänta nu, är det inte något som verkar lite snett och vint här? Angelo Badalamentis musik är en sorts sofistikerad jazz som förirrar sig in i bisarra underligheter, sprickor i medelklassfasaderna och mynnar ut i rena hemsökelser.
En annan mer existentiell ångest finns i intromusiken till Ridley Scotts "Alien" (1979), där övergivenheten i världsrymden ibland klingar till av underligt "sällskap". I samma regissörs senare uppföljare, eller snarare förhistorien, "Prometheus" (2012) förmedlar musiken än mer det skräckfyllda i den galaktiska oändligheten.
Stillsam och experimentell elektronisk musik ackompanjerar Ben Afflecks febriga letande efter sin försvunna fru i rollen som Nick Dunne i den nu bioaktuella "Gone girl" och Nick har biopublikens sympatier i sökandets början.Trens Reznor och Atticus Ross filmmusik skapar en behaglig stämning, men snart övergår den till att gestalta ett gungfly av tvivel.
Mer påtagligt uttrycksfull är musiken i "Hajen"(1975). Den förmedlar en mycket mordisk hajs rörelser under havsytan för biopubliken, vilket den stackars simmande människan i filmen inte kan uppfatta.
Stråkarna rispar ilsket och distinkt i ljudspåret till Hitchcocks "Psycho"(1960), i den klassiska duschscenen när psykopaten Norman Bates hugger ner sin motellgäst. Ger rena musikchocken i en redan vass scen!
Ursprungligen ville Hitchcock inte ha med Bernhard Herrmans komposition just här. Han tyckte att det räckte med filmens rent visuella otäckheter. Men musiken har i högsta grad gjort att just den scenen blivit ikonisk.
Så här till halloween, är det är det väl läge för lite krypande musikalisk skräckstämning. Vi har lagt upp en lista med klassisk skräckmusik som du hittar här. Och med den säger jag som skräckfilmsregissören Hitchcock brukade säga på bruten svenska i tv när mediet var ungt: "Ha trevliga mardrömmar".