Rysaruppföljare i grottmörkret

Det första som slår en när man ser Instängd 2 är att filmens inledning inte riktigt hänger ihop med hur ettan slutade. Problemet är att det finns två olika slut på originalfilmen, ett mörkare som visades i Europa, och ett ljusare amerikanskt sådant. Tvåan försöker passa båda, med resultatet att det skaver en smula överallt.
Oh well, uppföljare görs ju främst för att mjölka nya pengar ur ett framgångsrikt koncept, så vem bryr sig? Tja, kanske den publik som såg Instängd som en av 00-talets bättre rysare och inte vill se den filmen förlöjligad i ljuset av den nya.

Hur som helst, Instängd 2 tar alltså vid (på ett ungefär) där ettan slutade. Sarah (Shauna Macdonald) har lyckats fly från grottsystemet hon och hennes väninnor utforskade i ettan, och eftersom hon är dränkt i någon annans blod samt påpassligt drabbats av minnesförlust, tvingar polisen henne att följa med ner i grottorna igen som en sorts katatonisk vägvisare i jakten efter sanningen.
Snart inser de att hennes minnesfragment om blodtörstiga ickemänskliga kreatur inte är hjärnspöken, men det är så dags då. Slakten kan börja.
Instängd lyckades med små medel skapa ett klaustrofobiskt praktverk. Fem kvinnor instängda i ett grottsystem tvingade att slåss mot länge okända (och osedda) varelser samt aggressiva slitningar inom gruppen bådade för bra spänning.
I uppföljaren får vi se monstren nästan direkt och utforskargruppen är etniskt och könsmässigt pk-blandad. Visst är det fortfarande läskigt ibland, men på intet sätt överraskande. Synd på så fina karameller.

Rysaruppföljare i grottmörkret

Rysaren Instängd 2 är inte alls lika klaustrofobisk och bra som ettan, enligt Daniel Åberg.