Ruffiga gitarrer möter romantisk synt
POP Anders Ljung, mer känd som Space Age Baby Jane, låter ruffiga gitarrer samsas med romantiska syntfonder utan att det låter konstlat, tycker Ulf Gustavsson.
Dessa album utforskade glamrock respektive syntig 80-talspop, och när Anders Ljung nu hunnit till tredje fullängdaren har han delvis inspirerats av amerikansk västkustpop, eller "yacht rock".
Det handlar om ett mer tillbakalutat sound med melodikänslan i fokus, men inte kitschigt eller konstlat, utan med ett genuint patos i förmågan att foga ihop diverse popelement till en betvingande helhet.
En del av förklaringen ligger i att Anders Ljungs musik inte känns ytlig, utan har stråkdrag av längtan och melankoli mitt i det somriga. Hans luftiga melodibyggen påminner en del om mer obskyra engelska 80-talband, typ China Crisis. Hans ljusa, anemiska sångstil bidrar till det intrycket.
Till detta kan läggas en närmast perfekt mix av romantiskt spröda syntfonder med småruffiga gitarrer och stadiga poprytmer, samt även nutida element. Det är Pop med stort P.
Space Age Baby Jane
Penthouse rock
(Big is promotion/Border)
Penthouse rock
(Big is promotion/Border)
Så jobbar vi med nyheter