Chris Bailey fortsätter producera sig som The Saints trots att ursprungsgruppen är sedan länge avsomnad. Numera med en medelåldersrock som oftast är både rotnära och tillbakalutad och för tankarna till landsmännen i Crowded House. Förvisso smakfullt i all avskalad enkelhet – och med en speciell, hudlös nerv i Baileys lite ostyriga röst. Här och var med drag av countryrock och Neil Young. Men själva den musikaliska formen blir ändå lite spänningslös i längden. Precis som med Crowded House.
Bästa spår: Sweet Chariot