BJ&OUML;RN G STENBERG: Rösten står sig som instrument

Människans äldsta instrument var förstås rösten, ett musikredskap som står sig mycket fint fortfarande. Smaken ändras genom århundradena men frågan är om inte förutsättningarna för den skolade fulländningen inträffade redan för snart två hundra år sedan. Tonsättare som Bellini, Rossini och Donizetti lät de lika delikata som ståndaktiga melodierna flöda. Bel canto var ordet.

Det är också namnet på stjärnskottet Elîna Garanèas nya album där hon sjunger ovanstående kompositörers både kända och okända verk. Hennes sammetsklädda mezzosopran lever väl upp till själva urkärnan i bel canto (som helt enkelt betyder skön sång). Detta är hugsvalande örontröst bland alla kriser.
Puccini får också räknas in bland dem som satsade på det vackra. Hans tragiska opera La Bohème tillhör de verk som gång på gång tas fram ur malpåsarna för att luftas och njutas. Robert Spano dirigerar Atlanta Symfoniorkester med superba solister som Norah Amsellem, Marcus Haddock och Georgia Jarman.

Då är jag mer kluven inför Karol Wojtylas inhopp i textbranschen. Han är mer känd i sitt dagliga kneg, då med artistnamnet Johannes Paulus II. Plácido Domingo sjunger och har tonsatt några av dennes religiösa poem. Bland rösterna på plattan märks också Vanessa Williams, Josh Groban och Andrea Bocelli. Det hela låter dock tämligen mediokert.
Då är det skönt att friska upp öronen med en box Sibelius, i serien Edition. I Songs får man fem cd med inte mindre än 137 sånger. Dessa framförs av några av Nordens yppersta röster som Anne Sofie von Otter, Helena Juntunen, Monica Groop, Dan Karlström och Gabriel Suovanen. Allt till pianoackompanjemang av tunga namn som Folke Gräsbeck, Bengt Forsberg och Love Derwinger. För flera av sångerna är det världspremiär på cd. Det var på tiden för denna sångskatt som smakar kåda och granskogssus.

Ett instrument som ligger rösten nära är violinen. Ryssen Vadim Repin är en av dess främsta vänner och Johannes Brahms har gjort ett par verk som verkligen lyfter fram det sångbara hos det stråkdrivna redskapet. Hans violinkonsert D dur är ofta inspelad och detta är en av de bättre tolkningarna där Repin får visa både muskler, hjärna och framför allt hjärta. Lika fint spelar han Konsert för violin, cello och orkester tillsammans med norske Truls Mørk och dirigenten Riccardo Chailly, som leder Gewandhausorchester. Där kontrasteras instrumenten fint med och mot varann och hela albumet tillhör det man bör unna sig just nu i gråmörkret.
Även fransmannen David Grimal vet hur en stråke ska dras. På albumet Europa spelar han med pianisten Georges Pludermacher. De spelar fyra östeuropeiska kompositörer, Janáèek, Szymanovski, Enesco och Bartók. Det är musik med rötterna lika mycket i folkmusik som modernismen, fast i olika proportioner.
Om rösten var naturens stora insats för musikaliteten så är symfoniorkestern på något vis människans musikaliska fulländning. Särskilt när det kommer till så storslagna och allom övervinnande verk som Sergej Rachmaninovs andra symfoni. Den har gjorts i ett antal fina inspelningar men det lär vara första gången som Singapores Symfoniorkester tar sig an verket. Det märks dock inte, under ledning av Lan Shui visar man sin. Inspelningen är som vanligt suverän med SACD Surround.

Björn G Stenberg: Rösten står sig som instrument

KRÖNIKA KLASSISKT. Hennes sammetsklädda mezzosopran lever väl upp till själva urkärnan i bel canto, skriver Björn G Stenberg om stjärnskottet Elîna Garanèas.

Bj&ouml;rn G Stenberg: Rösten står sig som instrument

KRÖNIKA KLASSISKT. Hennes sammetsklädda mezzosopran lever väl upp till själva urkärnan i bel canto, skriver Björn G Stenberg om stjärnskottet Elîna Garanèas.

Björn G Stenberg: Rösten står sig som instrument