Rösten räddar från alldagligheten

År 2003 reser Lisa Miskovsky landet runt med medmusikanterna Fredrik Rönnqvist och David Nyström, ett par akustiska gitarrer och ett piano och nämnda Driving one of your cars har förvandats till en ballad. Över huvud taget är Lisa Miskovsky 2003 en mycket mindre poppig och lite mera countryinspirerad artist än Lisa 2001. På gott och ont, brukar man säga, men i det här fallet är det svårt att hitta något ont. För, som en tjej i skivsigneringskön efter Uppsalaspelningen uttryckte det, Lisa Miskovsky är ingen man lyssnar på för att känna igen sig i texter, utan mest för att hon sjunger så bra. Och hennes fina röst (bortslösad på hennes tidigare hits) kom helt till sin rätt på den halvakustiska spelningen.Lisa Miskovsky inledde med You dance just like me från senaste albumet Fallingwater. Eftersom hon var ensam på scen var det en effektfull inledning, särskilt med den snygga scendekoren där vanliga semesterbilder projicerades på en duk med tavelram runt. Men själva låten visade problemet med Lisa, nämligen att hennes låtskrivande ännu är för alldagligt. Texterna engagerar inte, när hennes röst förmedlar dramatik eller glädje är det ibland oklart varför. Den där magiska balansen mellan text, musik och utspel är aningen vinglig. Hon sjöng gamla What if och nya One dark night och stämsången med Fredrik Rönnqvist i den senare var inget mindre än tårdrypande vacker, men det blev ändå mer trevligt än spännande. Å andra sidan har Lisa Miskovsky kommit långt från 2001 till 2003 och den öppenhet det avslöjar, tillsammans med rösten och den sympatiskt jordnära scenpersonligheten, säger att hon bara har börjat. Extranumret Back to Stoneberry road, hennes bästa låt, sade samma sak. Där, i det bräckligt enkla och samtidigt kraftfullt psalmlika, hittade hon balansen.