Rönnlund gör separatutställning

Det finns nämligen inga upplevelser av hans verk som är rätt eller fel. Känslorna man tar med sig ut från utställningen är konsekvenser av de känslor man tar med sig in.

Utställningsrummen är fortfarande en enda stor byggarbetsplats när UNT kommer på besök. Doften av fuktigt virke blandas med ljud från sågar som kapar brädor som ska bli väggar och rum. Anders Rönnlund tar emot i snickarbyxor med skruvdragaren i hand. Han har snart 20 år på nacken som konstnär. Första utställningen i Uppsala gjorde han 1991 ett par trappor ned i de lokaler där Upplands konstmuseum då huserade. Sen dess har han deltagit i utställningar över hela världen, skapat offentliga konstverk och suttit med i Statens konstråd under sex år. Nu tar han alltså sin hemstads museum i besittning, något han länge har velat göra, avslöjar han.
Ännu är det en bit kvar innan de fyra rum som utgör Opression är klara, men han vet hur han vill ha det.
- Den här utställningen presenterades som en modell, inte som en text eller en idé. Alla verk är gjorda för det här museet och de här rummen, säger Anders Rönnlund.

Men vad är det då som ska hända när den sista skruven är idragen och projektorerna som visar hans videoinstallationer slagits på? Utställningen är att betrakta som ett enda verk, en installation, det kommer besökaren tydligt märka, säger konstnären. Namnet, Opression, är ett uttryck för tyngd, tryck och förtryck. Den största installationen är en rumsgestaltning där takhöjden är låg och genom små springor i väggarna ska ljus strila in. I övrigt bara tomhet. Upplevelsen är helt beroende av vad betraktaren bär med sig in. I ett av videoverken går kameran sakta över stillbildsfotografier av golv, i ett annat har Anders Rönnlund filmat människor i ett vardagligt tillstånd. Verken beskriver han som avskalade och säger sig vara allmänt ointresserad av handling.
- Jag vill inte lägga in något där man ska gå och fundera på vad mitt budskap är.

Ombedd att förklara sig, ge nycklar till besökaren skruvar Anders Rönnlund på sig en aning. Han berättar att en del av intrycken kommer från en dokumentär han såg om de brandmän, soldater och gruvarbetare som offrade sina liv för att begränsa katastrofen i samband med Tjernobylolyckan. Valet eller tvånget att offra sig för andra ger en bild av de olika förutsättningar människan har i livet. Bilderna till en videoinstallation har han filmat i Santiago de Chile, i ett hus där Pinochets säkerhetstjänst torterade sina fångar. Anders Rönnlund lyfter fram den text av författaren Lars Ahlin som står citerad i utställningskatalogens förord: "Ett obotligt missförhållande bestämmer våra liv, ett missförhållande, vars korrumperande kraft ingen av oss kan dra sig undan". Det får räcka så tycker han. Om det handlar om ett försökt att avgränsa eller gestalta en känsla av att stå inför en övermakt låter han förbli osagt.
- I grunden tycker jag inte man ska veta någonting när man kommer hit.
Opression visas mellan 25 april och 31 maj på Uppsala konstmuseum.

Rönnlund gör separatutställning

Han vill egentligen inte säga särskilt mycket om sina verk, Uppsalakonstnären Anders Rönnlund som på lördag inviger sin separatutställning Opression på Uppsala konstmuseum.