Det blir en eftermiddagskonsert i kyrkorummet, där en sjungen ton kan färdas från stenvägg till stenvägg på ett sätt som Elin Rombo i högsta grad tycker om. Hon har konserterat där tre gånger efter millenieskiftet, men det är något extra med denna konsert:
– Vi gör enbart musik från Lövstasamlingarna. Och musiken finns också på en cd som vi spelade in där förra året.
Elin Rombo hade fått frågan, om hon ville spela in en cd, från Yvonne Berger i Cahmanorgelns Vänner. Hon tackade ja med förtjusning utan att konsertens innehåll hade bestämts. Och hon valde att samarbeta med Rebaroque.
– Tänk, jag visste inte ens att notsamlingen fanns!
När Elin Rombo och Maria Lindal, violinist och konsertmästare i Rebaroque, botaniserade bland notera i Lövstabruk fann de en oväntat spretig musikskatt.
– Där finns ensemblemusik, solosånger, psalmer likaväl som operaarior. Allt skrivet av europeiska tonsättare som på något sätt varit knutna till Stockholm och Lövstabruk under 1700-talet.
Noterna, som kom att bli cd:ns och konsertens grund visade sig vara både ”suddiga och kluddriga”.
– Vi fick hjälp att skriva rent dem och kopiera dem. Och Rebaroques basist Jonas Dominique arrangerade psalmerna så att det blev meningsfullt att sjunga och spela in dem.
Konserten kommer i stort sett att innehålla detsamma som cd:n, eventuellt utan alla de tre rena orgelstycken som är inspelade. Den berömda Cahmanorgeln till trots.
På cd:n kan den uppmärksamma höra flera ljud från orgeln än de rent tonala: skrapande och knirranden när organisten registrerar orgelns olika stämmor och spelar med fotpedalerna.
– Jag tyckte att det var viktigt att vi fick med den där känslan av kyrkorummet, av stämningen och akustiken och alla ljuden, säger Elin Rombo.
Yvonne Berger har en favorit från cd:n:
– Hinrich Philip Johnsens (1717-79) Kyrko-Musique på Påsk-Dagen 1757. Verket var en gåva till entomologen Charles De Geer och hans hustru Catharina och uruppfördes i kyrkan på påskdagen 1757. Nu är det inspelat i samma kyrka, med samma orgel och med liknande instrument som den gången.
Elin Rombo har särskilt fäst sig vid den enda sång som sjungs på svenska.
– Kompositören är anonym. Sången, ja det är något i positiv bemärkelse naivt över den. Jag liksom känner igen den. Och jag tänker absolut sjunga den också i något annat sammanhang!
Som frilansande operaskolad sångerska rör sig Elin Rombo mellan konsert- och operascener.
– Just nu sjunger jag Hanna Glawari i "Glada Änkan" på Operan, säger hon.
Det är Henrik Dorsins föreställning om att sätt upp Glada Änkan, alltså en sorts meta-operett.
Detta efter att Elin Rombo och Henrik Dorsin för några år sedan möttes i ett bejublat framträdande som hemliga gäster vid OD:s Caprice.
I höstas hyllades Elin Rombo som Roxane i Szymanowskis Kung Roger på operan i Warszawa. Under våren fick verket sin Sverigepremiär på Kungliga Operan i Stockholm.
Och härnäst?
– Om ett år, med början i januari, sjunger jag Leonard Bernsteins "Candide" på Stockholmsoperan.
En operamusikal som bygger på Voltaires pikaresk- och idéroman med samma namn.