Romantiskt mästerverk av Campion

När Jane Campion läste Andrew Mortons utmärkta biografi över John Keats fick hon idén till Bright Star, filmen om en av poesins största romantiker och hans starka treårskärlek till Fanny Brawne. I manuset håller sig regissören huvudsakligen till verkliga händelser men lägger till sådant som gör skildringen mer levande.

Campion har haft en svacka ett tag. Hon har haft svårt att följa upp fantastiska Pianot och hennes tre senaste filmer har varit ojämna, stundtals sevärda, stundtals tröttsamma och oförståeliga. Med Bright Star befäster hon sig dock som en av de verkligt stora. Här finns spår av såväl Tarkovskijs poetiska berättande som Bergmans psykologiska kraft och noggranna bildspråk. Filmen är ett romantiskt mästerverk och ett ode till kärlekens kraft och lidande. De intensiva känslorna mellan de två huvudfigurerna växer sakta men bullrande. Från den första bildrutan är allting så där överväldigande perfekt. Poetens odödliga dikter ackompanjeras av fläckfria miljöer, kostymer, Campions sinne för detaljer och en fullständigt makalös ljussättning. Regissören är ett med skaldens ord, bilderna blir visuell poesi och ett förkroppsligande av all den smärta, skönhet och tyngd som pulserar i Keats' dikter. 1800-talets London presenteras levande och skådespelarensemblen briljerar, främst Ben Whishaw som är lika elegant här som i underbara Parfymen.

Det är nu svårt att kritisera ett så erkänt verk som Pianot men jag har alltid haft en känsla av det är en aning överskattat och pretentiöst. Bright Star är för mig Campions starkaste film hittills och det absolut mest gripande jag har sett sedan Jeunets geniala En långvarig förlovning. Regissören fångar den första kärlekens hypnotiska kraft och lyckas samtidigt leverera ett kostymdrama av högsta klass. Regin är diskret men totalt närvarande. På klassiskt Jane Austen-vis levereras ett universum av känslor och antydningar mellan raderna. Ofantliga problem antyds med små gester och Campion avtecknar allt med miljoner smala blyertsstreck i stället för grova penseldrag.
Se Bright Star och hänförs av det storslagna. Årets mest tårfyllda bioupplevelse är en tragedi som inte bör avnjutas utan ett storpack gråtvänliga näsdukar.

Romantiskt mästerverk av Campion

Bright Star är ingenting annat än ett romantiskt mästerverk och ett ode till kärlekens kraft och lidande, skriver Hanif Sabzevari.