Vid väggarna i lilla Galleri 1 står några större blyertsteckningar och ett par målningar har hunnit upp på väggen. Jim Frykholm håller på att hänga konsten till lördagens vernissage. Han berättar att han kommer att vara i lokalen när den är öppen, tisdag till söndag, tills utställningen tas ned igen 12 maj.
– Jag är visserligen pessimist, men jag har inte gett upp, säger Jim Frykolm där han balanserar sittande på en väggpanel i det lilla Galleri 1 och berättar om likheterna med upprorens Paris 1968 och dagens uppror i samma stad av de gula västarna. 1968 kan man se spår av i tre stora blyertsteckningar på en av väggarna.
– Hela tiden drivs jag av en vilja att uttrycka något, som det som ligger och skaver som skillnader mellan folks villkor och de ökande klyftorna mellan människor..
Galleriet drivs av Uppsala konstnärsklubb, UKK, där Jim Frykholm varit medlem i 10 – 15 år. Men han har verkat som konstnär i Uppsala betydligt längre, haft konstelever och flera utställningar. Kanske flest på Eko-kaféet, som inte finns längre.
– Jag gillar att människor kan få möta konst i vanliga miljöer, det avdramatiserar mötet.
– UKK har ett avtal med Studiefrämjandet att vi ska ge guidade turer bland våra verk på Galleri 1. Det gör jag gärna. Jag tror på människor och på att samtala, trots att vi inte känner varandra egentligen. Vi är gruppvarelser i grunden.
Han skapar sina bilder i ett av rummen i lägenheten i Svartbäcken som han delar med hustrun, författaren och journalisten Annika Berg-Frykholm. De inspirerar och stöttar varandra i sina respektive uttryck.
– Jag har väl alltid tecknat. Men läste språk och litteraturvetenskap i Uppsala. När jag kom in på Nordiska konstskolan i Karleby i Finland blev det som ett kvitto på att jag kunde börja kalla mig konstnär.
Jim Frykholms konst har kallats ilsket samhällskritisk. Den har beskrivits av UNT:s recensenter som att han ”använder penseln för att ge samhällskroppen vänsterjabbar” och skapar då en ”porlande gladarg helhet”. Han berättar att många av idéerna till sina bilder hittar han i tidningar.
– Jag är en sorts romantiker som tycker om att få en känsla av en bild som jag kan arbeta vidare med. Kan man säga att jag samplar? Ofta lägger jag till text i mina bilder.
– Syftet med texterna är att förstärka upplevelsen för betraktaren, men man får naturligtvis associera till vad man vill utifrån mina bilder. Som kulturkonsument har man alltid tolkningsföreträde.