Roman om ett verkligt mord

Brodern avled i samband med ett bröllop natten till den första augusti 2004. En person anhölls skäligen misstänkt för mord, men utredningen blev efter elva månader vilande i brist på bevis.

Vid det laget hade Stefan Foconi redan påbörjat egna undersökningar. Han intervjuade personer som var på bröllopet, på hotellet samt vänner till brodern och den misstänkta mördaren. Sammanlagt ett hundratal.

Fem år senare påbörjade han en roman om händelsen. Nu är Hade en bror, som delvis utspelar sig i Uppsala där brodern såväl som författaren bott, färdig.
– Jag har inte bett om att få göra det här, jag var tvungen. Jag har försökt ta ansvar för den döde. Det har inneburit en nedstigning i helvetet, säger han.

Han hävdar att han vet vem mördaren är, men syftet med boken är inte hämnd. Han vill försöka förstå vad som hände.

I grunden är skildringen dokumentär – omsorgen om detaljerna har till och med förmått honom att övernatta i det hotellrum där brodern dog.

Men han har också använt sig av rent skönlitterära grepp.
– Dels för att undvika ett åtal om förtal, vilket också är orsaken till att jag har ändrat namnen. Men framför allt innebar fiktionen vissa friheter. Nu har jag kommit åt saker som jag annars inte skulle komma åt i en rent dokumentär skildring.

Ett exempel på det är bokens sista tredjedel, som utgörs av en dialog mellan författaren och brodern och som äger rum exakt fem år efter den sistnämndes död. Ett annat kanske mer uppseendeväckande sätt är hur Stefan Foconi går in i huvudet på olika personer – bland dem den misstänkta mördaren.
– Jag kan säga så här: jag försöker använda psykopaten i romanen som en symbol för vår voyeuristiska, exhibitionistiska och konsumistiska tid. Jag tror att psykopaten är en förträfflig symbol i det sammanhanget.

Det litterära projektet syftar alltså till en vid kulturkritik. Men det har också mer konkreta funktioner.

Förutom att Stefan Foconi vill sätta ljuset på de många mord i Sverige som aldrig klaras upp på grund av vad han menar är höga beviskrav, så hoppas han också att boken kan ha en tröstande effekt på familj och vänner, som traumatiserats av händelsen.

Han är inte rädd för att ha exploaterat ett känsligt ämne för sitt litterära syfte.
– Jag har försökt tackla problematiken så professionellt som möjligt. Och jag har skrivit så länge och brottats med etiska frågor i skrivandet så många gånger förut, så jag kände mig mogen för det här.