Roligt och vackert men för långt

Universitetsaulan är mindre än halvfull. Mest troligt beror det på inflationen i julshower den här tiden på året. Kanske har det också att göra med den torra och lite missvisande titeln på föreställningen, Heliga rum. Ainbusk har visserligen mestadels spelat i olika kyrkor runt om i landet, men det handlar inte om någon tråkig hyllning till det som är upphöjt heliga. Snarare motsatsen. De flesta komiska poängerna plockas genom att ta allvarliga ämnen och plocka ner dem på jorden.Musikaliskt serveras det typiska jullåtar, som The Pouges Fairytale of New York, som på svenska heter Julsaga och är förvånansvärt slätstruken jämfört med originalet. Men det blir också en del mer otippade inslag som Should I stay or should I go av the Clash.De tre sångerskornas röster lämnar inte mycket övrigt att önska. Och interaktionen mellan dem är i det närmaste felfri. Josefin Nilsson imponerar mest och det är också hennes sång som oftast är i centrum.Komiken står i första hand pianisten Marie Nilsson-Lind för. Riktigt roligt när hon filosoferar om hur man ska stå ut med livet. Hon har funnit sig själv, men det gjorde inte saken bättre.Det enda egentliga problemet med Heliga rum är bristen på tempo. Sångnumren är bra, men lite för många. Marie Nilsson-Linds stand up-inslag är roliga, men alldeles för utdragna.Avslutningen innehåller den mer eller mindre obligatoriska, Happy x-mas / War is over av John Lennon och Älska mig av Benny Andersson/Marie Nilsson. Då har flera av mina bänkgrannar skruvat på sig ett tag. En halvtimme kortare och högre tempo hade varit perfekt.