Det politisk inkorrekta har alltid sin givna plats i tv-serierna värld, där vi älskar huvudpersonerna, särskilt om de förutom egensinnigheterna har ett gott hjärt längst där inne. Ett bra exempel är Sopranos där huvudpersonen Tony (James Gandolfini) utan större eftertanke ger order om olika mord för att sedan prata ut hos sin "shrink" om hur dåligt han mår.
Det är fem år sedan sista avsnittet av den utmärkta serien sändes och den är saknad. En av karaktärerna där, Silvio Dante, spelades av rockartisten Steve van Zandt - till vardags bland annat med i Bruce Springsteens band - och hans senaste roll kunde vara en fortsättning på Sopranos, i en mer lightversion. I norska serien Lilyhammer spelar han mafioson Frank "The Fixer" Tagliano som tvingas fly till Norge efter att ha skvallrat på sina forna vänner. Där blir han snabbt en maktfaktor i det lokala livet i forna OS-staden Lillehammer, det är inte bara med "ett sjysst järnrör man slå världen med häpnad", som Socker-Conny sade. Men även den mest förhärdade kan förändras om än långsamt och motvilligt ...
Kontrasten mellan norskt småstadsliv och drastiska maffiametoder blir till riktigt rolig såpa. Lokala kommunalpampar och paragrafridande maktpåvar till tjänstemän inser snart att de mött sin överman. Själv möter Tagliano kärleken och inser att kanske, kanske finns det andra vägar. Bra manus, suveränt spela av van Zandt och delar av den norska skådespelareliten gör Lilyhammer till en riktigt rolig bekantskap. Och i Lillyhammer är "snö" verkligen snö!
Andra områden där det förändrats är detta: kortväxt är det nya svarta, förlåt, nya filmhjälten. Se bara på nya Tolkienfilmatiseringen Hobbit eller vilken som är mest intressanta karaktär i Games of Thrones. Nu får kortväxta vara som vilka andra roller som helst, och inte behöver de vara snälla bara för att de drabbats av dvärgväxt. Och de är definitivt inte politiskt korrekta, kallar sig alltså inte ens hela tiden kortväxta själva i stället för det presumtivt nedsättande dvärg, ett sätt att ta tillbaka äganderätten till ordet kanske.
En som definitivt inte drar sig för det är Warvick Davies. Han har medverkat i filmer som Jedins återkomst, Willow och Harry Potter. I nya serien Life’s too short spelar han sig själv i ett slags mockumentär (fejkad dokumentär). Han driver en byrå, Dwarfs for hire, för att ge kortväxta filmroller och låtsas vara direktör där. I själva verket tar han ensam alla de (dock inte så många) roller som kommer in, Inte minst tar han för sig av allt som kändisskapets fördelar kan ge, alltså som vilken dryg och självförhärligande skådis som helst. Han får också sällskap i serien av ett antal cameo-roller av namn som Johnny Depp, Helena Bonham Carter, Steve Carell och Sting.
Det hela blir till en mycket rolig bekantskap, ännu en i den serie av lyckade produktioner som Ricky Gervais och Stephen Merchant gjort - här dock med god hjälp av Warvick Davies själv med manus. Tillsammans har trion lyckats göra en politiskt inkorrekt skrattfest som även har en hel del av samtidssatir inbakad. Och visst, om ett gott skratt förlänger livet så kan hjälpen verkligen komma från en serie med titeln Life’s too short.