Röd tråd räddar filmen

Ricky Gervais är ett komiskt mirakel, det framgår med all önskvärd tydlighet i tv-serierna The Office och Extras'. Helt fenomenal på att göra den där nervigt insmickrande, uppblåsta men i grunden djupt självföraktande figuren som får människor att både skratta och skruva på sig i tv-sofforna. Livet från den andra sidan är hans första långfilm.

Filmen handlar om Bertram Pincus, en människofientlig tandläkare som lever ensam och trivs med det. Så händer det märkliga att han efter en magoperation som nästan kostar honom livet, begåvas med förmågan att se döda människor. En av dem är Frank (Greg Kinnear) - en vitsig streber som vill att Ricky hjälper honom att spoliera förhållandet mellan hans änka och den nye, högst levande pojkvännen.

Det här är en rapp och bångstyrig historia, vars rytm finns i den täta dialogen. Och kanske skulle Livet från den andra sidan kännas slarvigt ihopfogad om det inte vore för att Gervais blir en röd tråd att slaviskt följa. Téa Leoni är sedvanligt charmig och Greg Kinnear är Greg Kinnear. Men bara Gervais imponerar.
Att placera Ricky Gervais i vad som faktiskt är en ganska ytlig amerikansk komedi blir visserligen lite av en kulturkrock. Ibland fungerar det, ibland skär det sig. Han förefaller lite malplacerad, och av rollgestaltningen att döma känner han sig också sådan. Hans porträtt av Pincus hänger inte riktigt ihop. Det är svårt att få grepp om den hemsökte tandläkaren, som först är tungsint och butter för att plötsligt bli direkt excentrisk. Gervais vacklar när han försöker hitta rätt i denna för honom oprövade genre. Likväl underhåller han. Undantagslöst.

Röd tråd räddar filmen

Det här är en rapp och bångstyrig historia, vars rytm finns i den täta dialogen, konstaterar Andrea Dahlkild.