Man bedrar sig lätt på den där breda värmländska dialekten, den låter så snäll. Men när Sven-Ingvars drar i gång de tyngre delarna av sin repertoar, är det rejält tunggung. Det är bara att lyssna på youtube, om man varken har plattor eller konsertminnen att ta till.
Sven-Erik Magnusson låter glad, snäll och entusiastisk i telefonen fast han just har skrapat spisen efter att ha kokat över en fläsklägg
– Det blir tredje gången gillt i Konsert & Kongress. Fantastiskt hus, säger han.
Sven-Erik Magnusson är den ende medlemmen i bandet som var med från början, när Sven-Ingvars i kvartettformat debuterade 1956. På den tiden spelade de covers. Elvis och Bill Haley hörde till favoriterna.
– Jag liknades nån gång vid Buddy Holly, men honom gillade jag inte. Lite larvig, tyckte jag. Elvis lät ju farligare, det var något djuriskt i hans röst. När Hound Dog kom var jag fullständigt däckad! Det var så det skulle låta.
Sven-Ingvars har en 57-årig karriär bakom sig. Bandet lär fortfarande ligga tvåa på listan över artister med flest låtar på Svensktoppen, slagna av Sten & Stanley.
Nämn någon höjdpunkt, säger jag till Sven-Erik Magnusson. Han hugger direkt.
– Hultsfred 1991! Det var tredje gången vi blev tillfrågade. Vi hade tackat nej tidigare, för vi ville ha semester i augusti. Men nu skulle vi få spela på Status Quo:s anläggning på 120 000 Watt. Jämfört med en Fenderförstärkare på sådär 80-100 Watt... Då slog vi till!
Status Quo ställde in, men upplät sin ljudutrustning till festivalen och Sven-Ingvars kunde ösa för fullt i Hultsfred.
– Det tryckte ju lite mer i golvet än vi var vana vid…
Stort genombrott hade bandet fått redan 1961 med "Te’ dans mä Karlstatösera". Tidigare hade de gett ut ett par EP-skivor och någon singel. Nu fick de spela i radions program "Frukostklubben" och låg på Radio Nords Topp 20-lista i elva veckor.
Och sen rullade karriären på.
I konserthuset i Uppsala 17 november får publiken höra musik från praktiskt taget hela spannet på 57 år. Gamla hits som "Fröken fräken", "Te’ dans", "Säg inte nej", "Min gitarr och Anita" finns självklart i programmet.
Anita är en dikt av Fröding som Sven-Erik Magnusson tonsatt. Den sjungs ibland av Mando Diao.
– Och jag har sjungit den tillsammans med dem!
Det blir en hel del Fröding i programmet, bland annat med tonsättningar av Östen Warnebring.
– Fröding, han är ju tidlös, säger Sven-Erik Magnusson.