– Ringar kan rymma mycket symbolik och det handlar utställningen om, säger utställningsproducent Ylva Sontell.
I kärlek, arbete och i magi kan en ring spela en viktig roll. Det mesta på utställningen som öppnar i dag, lördag, är ur museets samlingar, men några av ringarna har även lånats in från Historiska museet i Stockholm.
Så är till exempel fallet med några ringar från 200- och 300-talet som annars kan ses i Historiska museets guldrum.
– Den här, kallad Fulleröringen, har hittats i en grav vid Fullerö norr om Gamla Uppsala i Uppland. Den är från romerska riket och kanske en svensk legosoldat har fått den som gåva eller belöning och burit den. I alla fall har den suttit på en man med rejäla fingrar och kanske har han till och med burit den utanpå sin handske, säger fil dr Pia Bengtsson Melin, vars forskning bland annat handlar om ringar.
Fulleröringen är en av de tyngsta äldre guldringar vi känner till. Den väger 61,18 gram och har en stor ellipsformad karneol infattad.
– Karneolen ansågs ge mod åt sin bärare och beskydd, vilket kunde vara praktiskt på slagfältet, säger Pia Bengtsson Melin.
I samma monter finns fler ringar som är hittade i uppländska gravar som har har romerskt ursprung. Men en flätad guldring är troligen gjord här.
– Den hittades nyligen vid utgrävningarna i Gamla Uppsala och beräknas vara från 1000-talet. Den är tvinnad och enligt urgammal folktro skyddade flätor mod ondska, berättar Pia Bengtsson Melin
På utställningen finns också en ring från renässansen som fungerar som ett hopfällbart astrolabium. Fäller man ut den framträder zodiakens stjärnbilder och den är således både ett smycke och ett vetenskapligt instrument. Den har tyskt ursprung men det är oklart hur den hamnade i Sverige. I museets samlingar har den funnits sedan 1600-talet.
I montrarna finns också alliansringar, en romsk familjering, Fantomenringar och utställningsformgivaren Anders Rabenius har bidragit med sin amerikanska high school-ring från 1969. Men det finns också helt nygjorda ringar av formgivaren Titti Bjernér, där hon har skapat infattningar i silver till glaskross, funna på storstadsgator i olika delar av världen.
– Varje ring har en plats och ett datum för händelsen som orsakat glaskrosset. Jag gör bara ringar på beställning, där människan som funnit glasbiten blir en del av processen med ringens tillblivelse, berättar hon.
Under utställningstiden 21 november–29 maj 2016 ska det också bli föreläsningar samt ges möjligheter för museibesökarna att kunna få sina egna ringar daterade, dock inte värderade.