Riktningslös popprinsessa

Efter triumfen i schlager-SM finns det ett uppdämt behov i landet av ännu mer fartig schlagerdisko från Charlotte Perrelli, skriver Björn Lövenlid.

Foto:

Kultur och Nöje2008-04-23 00:01
Björn Lövenlid
På det album som ska understödja hennes deltagande i Belgrad finns det också ett par nummer som kommer att tillfredsställa alla dem som går i gång på dansvänliga rytmer förenade med påstridiga refrängexplosioner.
Inledande spåret Bullet är ett utmärkt exempel på en sådan låt, där även ett pådrivande gitarriff har kilats in i den elektroniska instrumentparken. Förvånande nog blir det fler gitarrer längre fram, inte sällan akustiska sådana och Perrelli ger sig tidvis in i en mogen amerikansk radiopoptradition med ekon från artister som Shania Twain och Shaikra. Hon gör det bra, som det ärkeproffs hon är, men samtidigt inställer sig frågan vilken profil 2008 års Charlotte Perrelli egentligen vill ha: den glittriga diskodivans eller den mångsidiga refrängsångerskans.

Frågar ni mig hade hon gärna fått knalla vidare på den framgångsrika schlagerautostrada som hon och låtskrivarduon Fredrik Kempe och Bobby Ljungren stakade ut tillsammans. Nu blir det i stället en och annan avstickare på småvägar i sällskap med andra kompositörer, och Charlotte Perrelli framstår här som en imponerande mångsidig men ganska riktningslös popprinsessa, besläktad med de välljudande men profillösa Idolprodukter vi har vant oss vid de senaste åren. Trots det höjer sig Hero över mängden som det bästa, schlagerkopplade albumet hittills i år.
Charlotte Perrelli
Hero
(Universal)
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!