Riktigt skrämmande skogsäventyr

Steve (Fassbender) planerar att fria till Jenny (Reilly) och tar med henne på en romantisk tältweekend vid sjön Eden Lake. Där stöter paret dock på ett gäng våldsamma ungdomar som börjar trakassera dem i vad som förvandlas till en våldsam mardrömsjakt.

James Watkins imponerar i sin regidebut. Eden Lake är en tät och gastkramande upplevelse där konflikten skickligt byggs upp. Skogen utnyttjas effektivare än i The Blair witch project (1999) där mörkret var en stor anledning till att miljön och berättandet med en skakig handkamera fungerade. Eden Lake utspelas mestadels i dagsljus och är trots detta ofta jobbigt intensiv. Filmen är nära besläktad med såväl Open Water (2003) som sevärda The Descent (2005), vilkens uppföljare, The Descent 2, bland andra just Watkins skrivit manus till. Nämnvärt är också att det rytmiska klippet är utfört av Jon Harris som klippte The Descent och som regisserade just The Descent 2.

Eden Lake påminner emellertid mest om Michael Hanekes mästerverk Funny games (1997). Det är samma brutala våld och sadistiska tortyrlekar som här återkommer i delvis ny form när Watkins undersöker hur en paradisisk tillvaro vänds till ett inferno på några minuter. Våldet är cronenbergskt och rått, okoreograferat som i verkligheten. Grupptrycket, besattheten av att dokumentera våldet, småstadsmentaliteten och föräldrarnas avgörande betydelse för barnens beteende är dock teman som Haneke redan utrett så djupt att fler inlägg känns överflödiga.

Eden Lake är det mest skrämmande som går på bio just nu men är helt enkelt för tematiskt lik Funny Games för att lovprisas för sin originalitet. Dock är Watkins att räkna med i framtiden. Hans stilkänsla och berättande är engagerande. Ett stort plus också för det realistiska och, dramaturgiskt sett, nödvändiga slutet.

Riktigt skrämmande skogsäventyr

Eden Lake är en gastkramande upplevelse som ofta är jobbigt intensiv, skriver Hanif Sabzevari.