Ribban ligger för högt

Azad hoppar nämligen höjdhopp, drömmer om att bli lika bra som Kajsa och flyger som en fågel över ribban trots att folk i hembyn tycker det är en kärringsport.
Moni Nilsson som skrivit böckerna om Tsatsiki står för manus och har efterhand kunnat bocka av den elaka styvmodern, den tuffa men sjysta kompisen, den stela svenska byråkratin, den klämkäcka idrottsledaren, den barnmisshandlande invandraren - skådespelarna och regissören Peter Naess har så att säga en del att kämpa med för att hitta ett naturligt tonfall. Emellanåt går det bra, emellanåt går det helt åt skogen.
Zozo verkade vara en film som Josef Fares behövde berätta. Hoppet kan knappast ha sprungit ur ett sådant behov, för här har vi en timmes varmt om än inte fullt ut fungerande drama, i samtiden, med verkligheten och med en lätt magisk touch, och så har vi en avslutande halvtimme som är ren lögn, en thrillerkomedi för barn med standardgrepp som bara är fiktion, aldrig verklighet. Hallå, vad var det som hände där? Tänk att det lovande anslaget skulle sluta med en höjdhoppstävling.

Ribban ligger för högt

Det är omöjligt att inte jämföra med Josef Fares Zozo när historien om den föräldralöse pojken Azad som kommer till Sverige rullas upp, men i Hoppet följer storebror med och den enda fantasifiguren är Kajsa Bergqvist.