Reza, idag begravs du då snön skrivit
ett vitt avsked på träden och marken.
Reza, du finns inte längre
bland oss. Var är du
när du inte längre
finns bland oss? Är du
i det som inte längre finns
bland oss? Du andas inte
denna luft. Du äger ingen
rörelse och ingen rörelse äger dig.
Jag går på stan och ser dig
ingenstans. Du är detta
ingenstans där jag inte ser dig.
Var finns du när du inte
längre finns bland oss?
Du är ett glatt leende där inga leenden finns.
Alltid då jag råkade dig hade du ett
leende på läpparna. Jag vet inte
varifrån du fick det. Kanske från
den plats som inte finns. Är du
ett leende som flyger i det
som inte finns? Reza, du finns här
i dina dikter och boksidans tystnad
mellan orden. Reza, du finns här
som detta tilltal och behovet att säga
om och om igen: Reza, du finns här
då vi minns dig i detta som inte finns.
Reza, det är din resa. Färdas
i frid. Vi ses!