I slutet av oktober meddelades det att fem representanter för den så kallade arabiska våren är pristagare av årets Zacharovpris, EU-parlamentets utmärkelse för yttrandefrihet.
En av pristagarna är den avlidne Mohammed Bouazizi, den unge tunisier vars brinnande kropp blev en symbol för hela arabvärldens frihetslängtan för snart ett år sedan. En annan är den syriska karikatyrtecknaren Ali Ferzat som kidnappades av regimen och slängdes i ett dike med båda händerna brutna, som en påminnelse om vad som kan ske med den som insisterar på att pennan verkligen är mäktigare än svärdet.
Även Egypten uppmärksammades, i form av Asmah Mahfouz. Mahfouz har på grund av sin aktivism och sitt bloggande fängslats av såväl Mubarakregimen som av SCAF, det militära övergångsråd som tagit över makten i landet efter att det egyptiska folket störtat sin diktator.
Pristagarnas namn offentliggjordes bara dagar innan våra vänner, två egyptiska aktivister, Alaa Abd El-Fattah and Bahaa Saber av SCAF anklagades för påstådd anstiftan till upplopp efter händelserna i Maspiro för en dryg månad sedan. Då öppnade egyptisk militär eld mot demonstranter i centrala Kairo. Trots att militärer sköt ihjäl 27 civila är det ändå demokratiaktivister som anklagas för brotten. Våra vänner väckte kravet att de ansvariga militärerna är de som borde straffas i samband med händelserna i Maspiro.
Bahaa sattes tillfälligt på fri fot, men Alaa sitter nu för tredje veckan inspärrad medan militärdomstolen utreder anklagelserna mot honom. Han har vägrat att låta sig förhöras av militäråklagare av princip. Detta då han dels inte anser att militärdomstolen överhuvudtaget har något existensberättigande och därför borde avskaffas - och dels anser att morden i Maspiro vilar på militärens egna axlar.
Alaa Abd El-Fattah, 29 år, är en av de stora symboliska ledarna i den inflytelserika och starkt politiskt färgade egyptiska bloggosfären. Född i en familj med stolt historia av opposition mot den rådande diktaturen har han fortsatt sina föräldrars kamp för ett mer öppet och fritt samhälle. Alaas blogg, som redan 2005 vann Reportrar utan gränsers prestigefulla bloggpris, är en av dem som satt tonen i den politiska rörelse som till slut lyckades störta diktatorn Mubarak - nämligen att kampen för frihet inte tar slut enbart för att en diktator faller. Den rådande situationen i Egypten, med SCAF som i princip tagit vid där Mubarak lämnade den politiska arenan, är för Alaa och hans likar inte detsamma som en avslutad revolution. Om det enbart är regimskifte - och inte mänskliga rättigheter - som förblir i fokus så är det möjligen början på något nytt, men intet är ännu avklarat.
Nu sitter alltså Alaa bakom lås och bom för att SCAF, i likhet med Mubarak, tror sig kunna statuera exempel med både människorättsaktivister och mer anonyma medborgare. När Mubarak på liknande grunder 2006 lät gripa Alaa utlöste det den första stora egyptiska bloggbävningen, något som fostrat en hel generation politiska aktivister och i förlängningen lett fram till samhällsomvandlingen som under vintern utgick från Tahrirtorget. Frihetsberövandena har sedan den egyptiska revolutionen inleddes i år hittills drabbat över
13 000 medborgare och de har alla ställts inför samma djupt odemokratiska militärstruktur.
Yttrandefrihet är grundläggande för att demokrati ska kunna skipas och ett öppnare samhälle kunna födas ur diktatur och rädsla. Internets roll i den så kallade arabiska våren har debatterats, överdrivits och förkastats. Vi menar att det i slutänden var miljoner egyptier som skapade sin revolution ur beslutsamhet och mod. Många av de unga aktivister som varit drivande i de senaste årens folkliga uppror och revolutioner har dock funnit sin politiska diskussion och skolning i alla de bloggar och forum som varit nätverkens kärna, något som bekräftas av årets Zacharovpris. Det är därför som ett försvar av grundläggande demokratiska principer måste gå hand i hand med ett försvar av det öppna nätet. Inte nödvändigtvis för att det handlar om internet, utan för att det handlar om människors rätt till frihet och rättvisa.
Det räcker nu. Det är nödvändigt att de aktivister som sitter inlåsta för att de kämpar för sina och andras demokratiska rättigheter omedelbart friges. Det är också tid att kräva att ingen skall ställas inför militära domstolar eller frihetsberövas enbart på grund av sina tankar och ord. Vi kan inte längre stå och se på när så väl högst rimliga principer om mänskligt värde som unga frihetstörstande aktivister mördas. Nog nu.