Hon var förhandstippad tillsammans med discofabriken Alcazar och skrällen Ace Wilder. Det var också där finalen stod precis som det skulle vara, trots att flera presterade mer än väntat. Både Yohio - korsningen av Andreas Johnson och Ola Salo från Sundsvall - och exvinnaren Helena Paparizou höjde sig när de väl gällde. Ingen av dem hade dock med toppstriden att göra.
Det internationella inslaget med jurygrupper från elva länder i Europa har avgjort flera finaler tidigare. Svenska röster har gett ett utslag medan Europa har haft en annan uppfattning. Det förvandlade en förstaplats till en andra för Sanna Nielsen med Empty room 2008. Då vann Charlotte Perrelli med Hero tack vare Europa.
I den eviga festivalfamiljen var den senare nu pausunderhållning medan Sanna Nielsen tävlande i sin sjunde final – med en låt skriven Fredrik Kempe som imponerar med tre tidigare segrar och hjärnan bakom fyra av lördagenskvällens tio finalister.
Nu vann Fredrik Kempe på nytt med Undo. Och Sanna Nielsen fick samtidigt revansch för 2008.
Ace Wilder med Busy Doin’ Nothin’, attiydpop utanför arbetslinjen, fick fem tolvpoängare av Europa och hade ledningen med sju poäng efter Europa sagt sitt.
Den här gången räckte dock de svenska rösterna för Sanna Nielsen med futtiga två poängs marginal sammanlagt.
Mer finaldramatik går knappast att få. Även om poängsummeringsformen gör att sammanräkningen i alla delar inte alltid är lätt att följa.
Men för framgång i Europa, ja, skulle vi av lördagsresultatet att döma ha skickat Ace Wilder?
Noterbart är dock att vi nästa år inte lär få se så många välfriserande, spegelälskande ensamma unga pojkar som sjungande dansfenomen. Europa placerade Anton Ewald och Oscar Zia sist och Sverige följde efter i samma andra. Därtill samma betyg till de unga männen i Friskis- och Svettis-koregraferade Panetoz.
Tv-programmet, då? För det är ju vad det är, mer än en musiktävling. I korthet: traditionellt Abba-medley, programledare i 70-talsgrön kostym, monsturös ljusshow från ännu större arena och - livekonditor.
Till trots något mindre spretigt än de tidigare fem lördagarna. I finalerna brukar det inte finnas utrymme för med utsvävande manus, ett faktum också i år. Istället hyggligt tävlingsforcerat och tätt med röstningsuppmanande snabbrepriser. Välregisserat och lite heder åt ett i år skamfilat festivalanseende.