Det är varmt och trångt i Eriksbergshallen, strax utanför centrala Göteborg. Som vanligt så här års besöker tusentals spelfantaster Retrospelsmässan för att snacka gamla minnen, ställa upp i tävlingar och botanisera bland retrospelen i försäljningsstånden.
– Det är jätteroligt att det har blivit ett så stort intresse, men samtidigt är det lite jobbigt. Vad vi än gör kan vi inte mätta behovet. Vi jobbar ju ideellt med det här, och det är svårt att lägga mer tid och energi än vad vi gör, säger Robert Kreese, en av arrangörerna bakom Retrospelsmässan.
Varför retrospel har blivit så stort tror han har att göra med att spelen fortfarande håller, även i konkurrens med dagens mer filmiska titlar.
– Det finns så många olika varianter av spel. De äldre är kanske inte så roliga men när man kommer fram till Nintendo, Super Nintendo och Sega Mega Drive börjar spelen bli bra på riktigt. Det är rätt skönt att spelen inte behöver ha några påkostade 3d-effekter och annat.
Utställaren Martin Lindell är inne på samma spår. Han är på plats på Retrospelsmässan för att bland annat visa upp sin kommande bok om svensk spelhistoria, som är tänkt att dyka upp senare i år.
– Det vore fel att säga att retrospel är en motrörelse till det digitala klimatet vi har i dag, men det kan ju vara skönt att ha något fysiskt att hålla i också. Allt annat är ju digitalt numera, man läser nyheter på nätet och man har sin spelsamling digitalt. Att ha ett fysiskt spel att hålla i blir därför lite av ett tidsdokument.
Men det är knappast en liten summa man får punga ut för en resa längs med minnernas allé. På Retrospelsmässan finns det alla möjliga typer av titlar, och de mest åtråvärda sticker inte sällan iväg långt över tusenlappen.
Martin Lindell själv har samlat på spel sedan början av nittiotalet, om än inte fullt lika entusiastiskt som många andra.
– Jag är inte riktigt så hardcore att jag köper de riktigt dyra sakerna. Det ska ju vara roligt att spela också, säger Martin Lindell.